Sverige slutar av resurs- och kostnadsskäl att testa alla misstänkta fall för coronaviruset. De kostar bara nån tusenlapp per test, så jag får inte ihop dessa minskade krav med samhällets dyra krav för att undvika smitta från de med enskilda avlopp. Ofta tvingas avloppsägarna att betala 100 000 kr eller mer per hushåll för en åtgärd som oftast inte är motiverad.
Drygt en miljon svenskar dricker året runt vatten från egna brunnar samt ytterligare lika många under sommaren. Trots det stora antalet är det ytterst få rapporterade fall av hälsoproblem, nåt tiotal om året som beror på att det egna brunnsvattnet förorenats av bakterier från människor eller djur. Ofta rör det sig om muslort eller gödselförorenat ytvatten som läckt in pga dålig tätning runt brunnen. Det säger sig själv att dessa problem åtgärdas vid brunnen istället för att byta ut avloppsanläggningen, som alltför ofta föreläggs av kommunernas miljökontor i samförstånd med lobbyorganisationer.
Givetvis ska dåliga avloppsanläggningar åtgärdas, men att byta ut bra anläggningar skadar både miljö, klimat och ägarna till avloppsanläggningen. Havs- o Vattenmyndigheten (HaV) har äntligen insett att marken avskiljer fosfor, men har inte tydligt kommunicerat det till miljökontoren. Istället för att pausa tillsynskampanjen när små avlopp inte är miljörisk, så fortsätter man och utmålar nu felaktigt de små avloppen som en stor hälsorisk. Har samhället råd med dessa omotiverade åtgärder när det finns så många miljövänliga investeringar som behövs, t ex solceller? Dessa skulle dessutom bidra till ett Fossilfritt Sverige, ett initiativ där VVS-branschen valt att inte medverka.
Lars Hylander
Oberoende forskare