Inget fel med nyhetsreportage om evenemang, tvĂ€rtom, det Ă€r vĂ€rdefullt att vanliga kulturkonsumenters upplevelser och Ă„sikter ocksĂ„ exponeras. Men kulturbevakning bör inte reduceras till allmĂ€nt tyckande som jĂ€mstĂ€ller konstnĂ€rlig bedömning med betygsĂ€ttning av surströmming och Ă„rets semlor. Kulturbevakningen Ă€r en viktig del av det offentliga samtalet â prĂ€glat av traditionsförankrad lyhördhet och medialt ansvar. Den mĂ„ste baseras pĂ„ gedigna kunskaper, erfarenhet av specifika genrer och bred förstĂ„else av den kulturhistoriska kontexten.
En regelrĂ€tt recension bör exempelvis kunna tillföra oss kulturupplevare nĂ„got ânyttâ â nĂ„got som bĂ„de kan fördjupa och problematisera den egna subjektiva upplevelsen: âAha, det tĂ€nkte jag inte pÄ⊠Just precis, men varför⊠Det kan jag inte alls hĂ„lla med om, dĂ€rför attâŠâ
För den som lagt ner stor möda â kanske hela sin sjĂ€l â pĂ„ texten, musiken, mĂ„lningen, framförandet och sĂ„ vidare Ă€r responsen den ovĂ€rderliga lönen för mödan. Publikens jubel, klirr i kassan â ja, tack! Men den skapande mĂ€nniskan Ă€r sjĂ€lvkritisk, vill komma vidare, och förvĂ€ntar sig ocksĂ„ kunnig och kritiskt genomtĂ€nkt Ă„terkoppling. Professionell granskning Ă€r sĂ€rskilt viktig i en tid dĂ„ det oreflekterade tyckandet verkar vara bĂ„de hejdlöst och grĂ€nslöst.
För mig personligen â med rötter i enkla proletĂ€ra förhĂ„llanden â har tidningarnas kultursidor haft en kolossal betydelse. De har varit en viktig del av den folkbildning som vi i Sverige har varit sĂ„ stolta över. Jag har sjĂ€lv tidvis gĂ„tt till storms mot kejsarens nya klĂ€der i finkulturell drapering, men en engagerad debatt ingĂ„r ocksĂ„ i ett levande kulturliv.
Idag talas det mycket om kulturkanon, om kulturens betydelse för utveckling och demokrati, vi imponeras av Ukrainas kulturkamp, vi förskrÀcks över att USA:s president tar brottargrepp om kulturen. MÄnga röster i vÀrlden framhÄller ocksÄ det kulturella samtalets betydelse för försvaret av demokratiska vÀrden.
Vi behöver förvisso nöjen och förströelse, inte minst i vÄr mörka tid. Men framför allt behöver vi kultur. För att fÄ hopp och mod. Och perspektiv som kan förena mÀnniskor och generationer.
Bo Renberg
Svar direkt frÄn Kurirens chefredaktör Anton Olofsson:
Hej Bo!
Tack för ditt inspel. Kul att du uppskattade vĂ„r bevakning av âOmstĂ€llningenâ. Det var det mĂ„nga som gjorde.
Jag förstÄr ditt resonemang. Visst kan jag ocksÄ söka upp vad andra, profilerade inom tyckandet, skriver om ett kultur- eller nöjesevenemang jag har besökt. Jag har full förstÄelse för att man vill jÀmföra sin egen upplevelse eller fÄ nya perspektiv.
Som jag har svarat pÄ tidigare insÀndare har dock den lÀsargruppen, som sökt sig till Kuriren för att ta del av bland annat kulturrecensioner, varit en liten skara och dÀrför har vi behövt omorganisera vÄr redaktion och Àven ompröva hur vi bevakar exempelvis en teaterpremiÀr.
Precis som du skriver tycker jag ocksĂ„ att konsumentens upplevelse Ă€r nog sĂ„ vĂ€rdefull, av flera skĂ€l. Tydligen ocksĂ„ intressant för en bredare lĂ€sarkrets dĂ„ mĂ„nga tog del av den artikeln. Jag betvivlar heller inte den möda som lĂ€ggs pĂ„ att fĂ„ ihop en förestĂ€llning, bok, mĂ„lning eller musikstycke â men vĂ„rt uppdrag som lokaltidning Ă€r inte att ha en roll som Ă„terkopplar till kulturskaparna vad vi tyckte om deras verk.
Den sortens inspel har jag sett komma den senaste tiden och jag undrar om inte kultursfĂ€ren sjĂ€lv behöver fundera över hur man ska tillgodose kulturarbetarna tillrĂ€cklig Ă„terkoppling â dĂ„ detta tycks saknas om inte lokaltidningen levererar den.
Slutligen hĂ„ller jag med om att det Ă€r viktigt med nöje och kultur i samhĂ€llet, men Ă„terigen Ă€r vĂ„rt beslut ingen vĂ€rdering i den frĂ„gan â utan nĂ„got vi behövt göra för att kunna uppfylla vĂ„rt uppdrag som lokaltidning nu och framĂ„t.
Anton Olofsson, chefredaktör Kuriren