Öppet brev till Niklas Nordström, Emma Engelmark, Lenita Ericsson och Anders Josefsson
Nu är det hög tid att förklara sig. Skolor och förskolor i Luleås byar bommas igen i ett svindlade tempo. Efter slaget mot norr riktas nu era blickar mot söder. Vi i sörbyarna trodde också att vi var en del av Luleå kommun. Vi betalar också skatt och vi har sett till att ni har den makt ni nu besitter. Missbruka inte den makten. Kanske ett misstag av oss, men vi trodde faktiskt att ni skulle värna våra intressen. Men nu är ni inte ens intresserade av att lyssna på oss. Er dörr är stängd, ni kommer inte på möten som vi bjuder in till, ni svarar inte på brev som vi skickar er. Vad är en politiker som inte längre har kontakt med invånarna och lyssnar till dess vädjan? Är det ens en demokrati längre?
Ni säger fina fraser som att ni ska ”ta ansvar”. Ofta åsyftas ekonomi, och i detta fall även tillgången till personal. Men visst finns det fler än ett sätt att angripa ett problem? Svaret kan inte alltid vara nedläggning. Ni skapar bara nya problem genom bildandet av storskolor. Ni politiker måste se helheten, vidga era vyer och sätta kommunen i en positiv uppåtgående spiral istället. Nyttja byarna och dess potential, de är era trumfkort. Locka lärare från andra kommuner genom att marknadsföra landsbygdens fördelar. Många lärare skulle älska att arbeta på en byaskola, men då får inte hotet om nedläggning ständigt finnas där. Sälj in jobbet istället; ”Här ges du förmånen att arbeta i en blomstrande byaskola med närhet till natursköna områden, god sammanhållning mellan barnen och positivt engagemang från föräldrar. I direkt närhet till skolan ges möjlighet att studera naturvetenskap i praktiken, idrott ute i det fria et cetera. Vi bygger Luleås framtid, trygga barn i trygga miljöer.”
Eftersom ni inte har presenterat några siffror eller ert förslag än, och med anledning av det vill ni inte heller träffa oss kommunmedborgare för att diskutera vår framtid, är det oklart om det ens blir en ekonomisk besparing överhuvudtaget. Men OM det blir en besparing, är det värt det? Dessa elever ska alltså, förutom att stå och vänta vid vägkanten varenda morgon, dessutom förmodligen gå skola i baracker om ni ska hinna verkställa detta under år 2020. Vid en mer permanent ombyggnation är det fort uträknat att denna fruktansvärda förändring inte bär sig ekonomiskt under de första decennierna. Detta är inte värdigt Luleå.
Men i andra vågskålen då, bortsett från pengarna? Jo, det är ju här vi förtvivlade föräldrar och barn kommer in i bilden. Ber om ursäkt för att vi finns här och ställer till sådana bekymmer för er, men snälla hör vår förtvivlan, se våra tårar, lyssna till vår vädjan. Vad får vårt lidande kosta? Är en levande landsbygd med framtidstro inte värt något?
Ni är inga företagsledare, ni ska representera folket, ni är folkvalda, förtroendevalda. Vi har givit er vårt förtroende. Tyvärr på falska grunder. Vi visste inte att ni avsåg slita hjärtat ur vår by. Ni ska fatta beslut baserat på fakta OCH invånarnas intressen. Slutar ni lyssna på invånarna kan vi lika gärna sätta ekonomer och utredare som beslutsfattare och införa tjänstemannastyre. Lyssna på oss nu, för vi vill inte det här. Sluta! Sluta nu, innan det är försent! Låt oss leva och lära. Låt våra byar få fortsätta blomstra. Värna vår historia. Var rädd om det finaste vi har, våra barn!
Ni har inte vår tillåtelse att driva igenom nedläggningen, ni har inte vårt tillstånd att göra så mot vår by! Och kom ihåg, det är vi som gett er den position ni nu har. Ni ska ta ansvar nu. Ta ansvar nu och låt byarnas hjärta fortsätta slå. Ta ansvar nu och minska bilkörningen i kommunen. Ta ansvar nu och glöm inte bort att räkna med investeringskostnaderna i er ekonomiska kalkyl. Ta ansvar nu och gör det möjligt för familjer att bo kvar. Ert ansvar är att se till helheten, vi har inte gett er ansvar bara för EN fråga (skolans ekonomi och personal). Vi har gett er ansvar för mer än så.
Hör ni oss nu? Vi ger er inte rätten att göra såhär. Ni har inte mandatet. Det ingår inte i er delegation!!
Anneli Lyckestig
Ersnäs