Tage Alalehto med flera har i ett inlägg i Norrbottens Kuriren 2025-02-15 frågat ”var tog försoningsprocessen vägen?”. Även regionstyrelsen för Norrbotten, kommunstyrelserna för Gällivare, Kiruna, Pajala och Övertorneå har i ett öppet brev till kulturminister Parisa Liljestrand anslutit sig till frågeställningen.
Detta efter att den av regeringen utsedda ”sannings- och försoningskommissionen” kommit med sitt slutbetänkande.
Men kulturminister Parisa Liljestrand – lägg inga ytterligare skattemedel på en försoningsprocess som bara efterfrågas av en minoritet av tornedalingarna. Majoriteten av oss tycker att Sverige har behandlat oss väl efter de omständigheter som förelegat efter 1809 års fred i Fredrikshamn.
Kommissionen har säkert lagt ner ett ambitiöst arbete i det som kommer till uttryck i slutbetänkandet och som kan ha ett visst värde för framtida historieforskare. Bra så.
Kommissionsarbetet föregicks av debatter i media under ett antal år och särskilt intensivt under 2020 varav jag tror att jag har läst det mesta. Därav många insiktsfulla och som försökte beskriva alla sidor av tornedalingarnas 18- och 1900-talshistoria. Intensiteten i debatten visade att många kände sig illa behandlade av Sverige och det kan man ha en viss respekt för.
Men det negativa i sammanhanget är att debatten, enligt många av oss, har kommit att framställa oss som offer utan självständiga förmågor och ett sätt att förminska oss själva. Uttryckt så är en fortsatt process mera splittrande än försonande. Förresten, försoning med vem? Tornedalingar emellan har det alltid varit hur fridfullt som helst. Så låt oss fortsätta med det och lägg ner den process som efterfrågas av ett fåtal.
Däremot tycker jag att det vore befogat att satsa lite slantar på en utredning om var vi kommer ifrån och när, jag tänker då på tornedalingar, kväner och lantalaiset.
För några år sedan lyssnade jag på ett föredrag av historieprofessorn Dick Harrison och han uttryckte just att det var en brist att det inte hade forskats kring det.
Han menade att ”Det med idag tillgängliga verktyg skulle vara relativt enkelt att få svaren och att hade det varit fråga om Uppsala eller Enköping skulle det ha gjorts för länge sedan”. En sådan utredning skulle vi ha verklig nytta av i olika legala sammanhang.