Grundproblematiken i vård och omsorg visar sig nu mycket tydligt. Under många år tillbaka har organisationen slimmats till det yttersta och framförallt på golvet. Att ha gott om personal i det patient/brukarnära arbetet har dragits ner till ett minimum. Förutom att grundbemanningen är ett minimum tillsätts inte vikarier fullt ut vid ordinarie personal frånvaro. Till exempel om en heltidsanställd är borta ersätter man med en vikarie på 75 procent.
Så klart blir omsorgen lidande, och lägg därtill att vikarien kanske är helt utan utbildning eller erfarenhet.
Jag läser om hur information till personal ges ut. Man hänvisar till att man följer myndigheters rekommendationer men personalen ska läsa detta själva på Till exempel information på nätet. Detta tar tid! Och då ställs personal vid valet av vad är viktigast just nu? Sitta vid datorn och läsa massor av information eller ge omsorg.
Och ställer arbetsgivarna resurser till förfogande för personalen att verkligen genomföra dessa rekommendationer? Knappast.
Det finns ett enda sätt och det är att anställa fler personer på golvet i det patientnära arbetet. Då finns det tid att sätta sig in i och använda sig av den information som ges både teoretiskt och praktiskt. Erfaren personal är också viktig i praktisk kunskapsöverföring, jag skulle vilja säga nästan viktigast.
Nu har vi chansen att ställa allt till rätta.
Inse hur och vad som behövs för att vi ska klara denna kris nu och i framtiden.
Våga låta vård och omsorg kosta pengar.
Mer människor i arbete genererar skattepengar, minskade sjuktal och kostnader av det. (Det är ju populärt att diskutera skatt.)
Och trygga medborgare som känner att vi samhället tar hand om varandra när vi behöver hjälp.
Ejn