Jag önskar att det bara var ett riktigt dåligt aprilskämt, men dessvärre är det en brutal verklighet för cirka 4 700 personer sedan 1:a april.
Då togs nämligen möjligheten till så kallat spårbyte från asylsökande till arbetskraftsinvandrare bort – utan övergångsregler – endast 2,5 vecka efter att lagändringen klubbades i riksdagen.
Det innebär att personer som redan har fått uppehållstillstånd genom spårbyte men fortfarande har ett gällande utvisningsbeslut, inte kan ansöka om förlängning.
De nya reglerna gäller även pågående ansökningar som inte hade hunnit handläggas innan lagen trädde i kraft. Lagändringen tar alltså ingen hänsyn tas till att människor har planerat sin framtid utifrån tidigare gällande lagstiftning. I vissa fall blir det även en fråga om överlevnad då ett avslag på asylansökan inte nödvändigtvis innebär att personen inte har skyddsbehov.
Detta är inte bara inhumant och ovärdigt ett land som Sverige som tidigare stått starkt i frågor om mänskliga rättigheter, utan dessutom riktigt dumt med tanke på att Sverige behöver dessa människor! Många av dem jobbar inom vård och omsorg på tjänster som få svenskar söker sig till, inte minst ute på landsbygden där man skriker efter folk, men också inom andra viktiga branscher som bygg, restaurang, IT med mera.
Det kommer att bli stora hål efter personer som betytt mycket för andra och som bidragit till att hålla samhällshjulen rullande. Dessutom har Sverige redan investerat mycket i deras språk- och yrkesutbildning och gett dem en chans att integreras i samhället. Att då kasta ut dem är inget annat än ett fruktansvärt slöseri med både pengar och mänskliga resurser.
Hur kunde det bli så här? Varför vill Sverige inte ha dessa människor? Vad bottnar besluten i för människosyn och ideologi?
Det är lätt att känna uppgivenhet då samhällsutvecklingen går åt fel håll, både i Sverige och världen. Spelar det någon roll att säga ifrån i sociala medier och runt fikabordet, skriva på namninsamlingar och skicka in insändare? Ja, jag tror det. Det sägs ju att den som tiger samtycker.
Så låt oss hjälpas åt att inte ge ”walk over” då mångfald och mänskliga rättigheter motarbetas. Tillsammans formar vi framtiden.