Luleå kommun har helt rätt och riktigt uttalat en målsättning att på olika sätt satsa på barn och unga. Välmående ungdomar bildar självklart en stark grundplåt för framtida utveckling. Så långt är allt väl men jag är bekymrad över hur kultur- och fritidsnämnden agerar utifrån detta.
Ungdomsidrotten i Luleå är den överlägset största folkrörelsen inom kommunen som på alla sätt och vis tar sitt ansvar. Varje kväll, året om, är tusentals ungdomar engagerade inom olika idrotter i olika byar och stadsdelar. Här tar man ansvar för folkhälsa, jämställdhet, integration et cetera under ledning av hängivna ideella ledare.
Detta är inga flashiga projekt utan en daglig regelbunden verksamhet. Jag har förstått att det finns krafter inom politiken som gärna vill att de kommunala stöden ska sökas i projektform? Men kära vänner, ungdomsidrotten är inget projekt; LSK:s flickor -06 deltar inte i något projekt utan deltar i en verksamhet 10– 15 år i normalfallet.
Här behövs en kommunal grundplåt för att stödja verksamheten. Det kommunala aktivitetsstödet går till de som de facto gör någonting och om det är någonting som är behjärtansvärt så är det att höja, gärna dubblera, aktivitetsstödet för att på bästa sätt stödja alla idrottsföreningar som tar det stora ansvaret för den kommunala målsättningen att satsa på barn och unga.
Utifrån detta har jag svårt att förstå tankarna kring olika kommunala satsningar på några flashiga projekt någon helg här och där när vi inom ungdomsidrotten dagligen kämpar med överlevnaden.
Tack vare ideella ledare, skräpplockning, lotterier, försäljning av toapapper och sockar med mera kan vi ta vårt ansvar för satsningen på barn och unga. Jag vädjar till politiken att se och förstå detta. Tänk er tanken på att någon idrottsförening inte orkar mer. Hur skulle det se ut på Hertsön, Örnäset, Björkskatan /Porsön, Råneå, Tuna, Bergnäset, Sunderbyn eller Alvik. Jag bävar.
För Barn och Unga
Bengt Augustsson
Ordförande Luleå SK