Under en lång tid och i många olika grupper har SKR (Sveriges kommuner och regioner) tillsammans med ansvariga från kommuner och regioner arbetat för att vården ska vara sömlös.
Patienten ska inte uppleva hinder när vården flyttar ut från slutenvård till primärvård men är det så?
Så här kan det se ut: Patient vårdas inom slutenvård under ett antal veckor för att hitta rätt nivå på behandling. Så småningom skrivs patienten ut till hemmet och primärvården "tar över".
Patienten får ordination på läkemedel, får med sig läkemedel för några dagar och recept skickas till apoteket.
Sen börjar svårigheterna för patienten då apoteket inte kan få fram ordinerade läkemedel. Patienten skickas mellan apotek, primärvård och slutenvård, telefonen går varm. Patienten når ingen framgång och oron växer, kommer jag att bli utan de läkemedel som äntligen gett mig en viss lindring i mitt hälsotillstånd. Ingen har svar.
Efter fem dagar av hårt arbete av en redan nedsatt patient lyckas hen få hämta läkemedel för några dagar från den avdelning som vårdat patienten, men hur blir det sen? Nu är det helg och ingen kan svara men på måndag startar patientens arbete igen för att trygga sin vårdsituation.
Min fråga är, är detta en sömlös vård?