Stålverkdebaclet ville Socialdemokraterna gömma och glömma genom lanseringen av en järnväg efter Norrlandskusten.
Det blev en typisk fokusförflyttning till något ljust och progressivt. Denna järnväg ska visa teknik och framtidstro. Den ska passera genom alla våra kuststäder.
Återigen gör man ett klassiskt fel. Ingen teknisk och samhällsekonomisk analys av värde föregick detta.
Man har kunnat ställa flera industri- och järnvägsprojekt mot varandra. Som exempel, dubbelspår efter stambanan och Malmbanan. Upprustning av Inlandsbanan.
Socialdemokraterna föreslog pendeltåg. Hur tätbefolkat måste Norrlandskusten vara för att motivera pendeltåg? Man måste fråga experter, ej politiker. Den politiska oppositionens insynen måste vara god. Eljest blir det bara rundgång.
Ett pendeltåg är ett tåg som normalt trafikerar ett storstadsområde. Hur långt bort från ett pendeltågsstation kan man tänka sig bo för att välja detta till jobbtransport? Hur ofta ska det gå? Följa tidtabellen. Broöppningar ger störningar.
Många anser att Norrlandskusten är för glest befolkat för att motivera pendeltåg. Korrekta utredningar utan politisk koppling är värdefulla.
Lärdomen av Stålverk 80 blir att stora industriprojekt framhävs. Kritiska synpunkter framställs i dålig dager.
Nu ska Norrbotniabanan passera genom våra städer i Norrbotten. Det ska sjuda av teknik och framtidstro genom sina öppningsbara broar och stationer centralt belägna i våra städer. Så säger våra Socialdemokrater.
En godsjärnväg, som går över våra älvar på låga, stabila betongbroar andas bara grå industriell vardag, trots att den kan trafikeras av moderna persontåg.
Historien upprepar sig inte, men den rimmar.