Så har då årets älgjakt pågått i Norrbotten under drygt en månad. Älgtillgången anses på många håll ha varit god. Man har i stort kunnat fylla sina frysboxar med älgkött och i de flesta fall redan kunnat hänga upp studsaren i väntan på nästa års älgjaktpremiär.
Jakttiden i Norrlandslänen på älg är numera huvudsakligen från 1 september till den 31 januari vilket ju helt klart talar för att jakten inte behöver forceras utan urvalet av bytesdjur kan ske lugnt med tanke på älgstammens sammansättning och fortsatta tillväxt.
Varje jägares största önskemål är ju, vare sig man vill medge det eller inte, att någon gång få fälla en älgtjur med stor hornkrona att ha som trofé, och bevis på, vilken stor jägare man är.
Den vanlige jägaren är dock inte själv helhjärtat beredd på att medverka till att det växer upp sådana älgtjurar. Gemene man sätter faktiskt mängden kött före jaktupplevelsen och den känslan nyttjar våra skogsbolag och länsstyrelsen i Norrbotten till fullo, vid beslut om tilldelning och älgjakttider i Norrbottens län.
För att fungera som sakkunnig rådgivare till länsstyrelsen i bland annat älgjaktfrågor finns en Viltförvaltningsdelegation, sammansatt av personer från skilda organisationer i länet. Vilken sakkunskap de enskilda delegaterna besitter tillmäts egentligen ingen betydelse, utan det allmänna tyckandet förefaller vara den gängse rådande meningen bland dem.
Delegationen är ju enbart rådgivande, som vi upprepade gånger har fått erfara. Länsstyrelsen behöver inte ta hänsyn till delegationens uppfattning utan beslutar i älgjaktfrågor precis som man själv eller som skogsbolagen vill.
Ett talande exempel på det jag påstår är också den omständigheten att år 2021 har övriga Norrlandslän (AC, X, Y, Z, W och S län), där jakten beslutats börja i september månad beslutat att freda älgarna under deras högbrunst, det vill säga under tiden 26 september till den 9 oktober, dock inte länsstyrelsen i Norrbottens län. I övriga län har regeringen beslutat att älgjakten börjar efter brunsten.
Brunstuppehållets syfte är väldigt mångsidigt, medan motståndet mot uppehållet uppenbarligen är helt ensidigt.
Uppehållet underlättar för det rörliga friluftslivet, svamp- och bärplockare, orienterare, småviltjägare, skolbarn och andra att nyttja naturen utan att störas av eller störa älgjägare. Därmed minskas också konfliktsituationer i samband med sådana möten.
Ett viktigt syfte är naturligen också att ge älgarna chans till att reproduceras på ett naturligt sätt utan störningar av hundar eller jägare.
Motståndet mot uppehållet syftar dock enbart till att så snart som möjligt skjuta ned älgstammen så mycket som möjligt.
Tyvärr hör man ibland bland jägarna röster om att det är mycket lättare att locka till sig älgar under brunsten, varför jakten egentligen borde intensifieras då.
Vart har seriositeten tagit vägen? Håller vi på att tappa de gamla jakttraditionerna? Är det dags att anställa statliga jägare eller jägare anställda av skogsbolag som avlivar djuren från helikoptrar? Behöver vi jakttider och jaktregler? Vart är vi på väg?