Den 24/4 tar kommunen sitt slutgiltiga beslut om att behålla eller stänga ner Kyrkbyskolan. Enligt kommunen är det en fråga om pengar, för mig är det en fråga om trygghet.
Barns trygghet är något som hotas om småskolorna tas bort. Jag som vuxit upp och gått skola i Kyrkbyn fick tidigt lära mig ansvar genom att jag kunde gå själv till och från skolan, eftersom förutsättningen att skolan ligger centralt och bilarna kör med låg hastighet i Kyrkbyn finns. Tack vare de lagom stora klasserna fanns det gott om hjälp per elev och en stark gemenskap mellan elev-elev och elev-lärare, vilket underlättade undervisningen men framförallt gav det oss elever förutsättningen att lära oss hantera viktiga saker i livet som konflikter och utredning av dem.
I dag går min sjuåriga syster på Kyrkbyskolan. Stängs Kyrkbyskolan kan hon inte längre gå själv till och från skolan, då sträckan till hennes potentiella nya skola blir cirka fem gånger längre och hastigheten bilarna kör nästan fördubblas. Det ansvar som istället påtvingas henne, är ansvaret för hennes egen utbildning. Som sjuåring kommer hon behöva acceptera att hon inte längre kan förvänta sig få den hjälp hon behöver, för hennes chanser att få hjälp i en större klass förminskas direkt. Hon får också ta ansvar över att som människa inte ta upp för mycket tid, tid för konflikter och utredning finns inte på samma sätt, tryggheten är inte densamma. Detta är inte ett rimligt ansvar som en sjuåring ska behöva ta men just nu ser det ut att bli verklighet för flera hundra barn.
Att generellt stänga ner byaskolor och samla alla barn i större skolor, ska enligt kommunen spara pengar, men jag tror det är något som vi kommer få betala ett mycket högre pris för. Kriminalitet, droger och mobbning existerar alla lättare på plattformar med mycket människor, där det inte märks och tas itu på samma sätt som på en mindre plattform. Det om något kommer kosta samhället, pengamässigt och i barn förlorade till kriminalitet.
En annan synpunkt att reflektera över är huruvida byarna kommer existera utan byaskolor. Kyrkbyn är ett levande världsarv som idag är mycket attraktivt för barnfamiljer. Men vilken barnfamilj vill flytta till en by utan skola? Därför tror jag inte att Kyrkbyn om några år med stolthet kommer kunna kalla sig för ett levande världsarv. Utan barn kommer byarna förfalla, dö ut och endast existera som spöklika skepnader.
Jag uppmanar er politiker, fundera på vad vi ska visa våra barn att vi värdesätter. Våra barn eller pengar?
Hanna