Det har talats hit och dit om högkostnadsskydd för tandvård, lägre skatter på drivmedel och elpriser, även om höjda pensioner. Det har varit mycket snack i flera veckor både i tv, press och radio.
Nu struntar alla politiker fullständigt i det de ordbajsat om och sätter sig i sina riksdagsbänkar och framlever de kommande fyra åren och lever gott med nära 100 000 i månaden i fyra år. De kommer att kosta oss minst fem miljoner på varje riksdagsledamot under kommande glömsketid.
Jag har en reflektion på min kammare. Höj spärren från nuvarande fyra procent till minst åtta procent för att ett parti ska komma in i riksdagen. Det skulle få den effekten, att en räcka små skitpartier med fyra till fem procent av valmanskåren skulle sorteras bort. Med dessa kvar kommer vi framöver att kunna börja tävla med den polska riksdagen. Klarar man inte av att nå åtta procent av den svenska valmanskåren, då har man ingenting i riksdagen att göra.
Nu kommer vi vanliga människor att bli bortglömda till 2026. Då blir det på nytt guld och gröna skogar för oss som lever kvar. Sedan blir det på nytt en fyraårsperiod fram till 2030 när de här politikerna får fart på munlädret igen och kliar varandras ryggar. Det är även en unik instans vi har i vår svenska riksdag. Där löneförhandlar och fastställer de själva sina arvoden varje år. Jag är helt övertygad om att innan 2026 är grundlönen minst 140 000 i månaden och självklart har de kvar sina förmåner som fri tand- och sjukvård, fria telefoner, fria tidningar. Man kan också göra som Annika Strandhäll och åka taxi för mer än 400 000 spänn, som vi skattebetalare får sponsra henne med.
Det vi ser idag i Sverige är att den nya överklassen växer fram. Trots att de har saftiga månadslöner så utnyttjar de systemet till absurdum med att skriva sig på en annan ort. För att kunna suga ut från skattebetalarna extra traktamenten för sina dubbla boenden. Samtidigt som de har gångavstånd till sin arbetsplats i riksdagen.