Vem bryr sig om de äldre tillräckligt mycket för att förändra samhället i grunden?
I dessa pandemitider nås vi av fruktansvärda nyheter dagligen. Antal sjuka och döda ökar i världen och Sverige, företag går omkull och människor blir arbetslösa.
I Sverige dör äldre på äldreboenden och många röster höjs med budskapet att vi har misslyckats med att skydda de äldre från Covid-19.
Jag har med stigande oro följt läget. Jag tänker på alla äldre som är beroende av samhället för omsorg och samtidigt har jag nära mitt hjärta burit på en skräck att min egen pappa ska drabbas.
Jag blir så innerligt förbannad och rädd att höra hur samhället famlar i att ta hand om våra äldre.
Många inom personalen på äldreboenden har visstids- och timanställningar och de osäkra arbetsförhållandena har pekats ut som en orsak till att Covid-19 smittan kommit in på boendena.
Personal som måste jobba på flera boenden, som har dåliga arbetsförhållanden och i vissa fall brist på utbildning är en stor riskfaktor som vi hade kunnat vara utan om vi redan tidigare lyssnat på den jämställdhetskamp som många drivit.
Kvinnor inom omsorg gör ett otroligt viktigt jobb, det visar inte minst det läge vi är inne i nu med en kristallklar skärpa.
Att ta hand om våra äldre är inget “okvalificerat” arbete, eller några “händer i vården.”
Det är helt avgörande insatser som görs av personal för äldres liv och hälsa.
Därför blir jag så arg att de röster blivit ohörda som i så många år lyft fram hur kvinnors arbetssituation inom omsorgen är.
Det är många av oss som menar att personal ska ha en bättre lön, utbildning och bättre arbetsförhållanden, men där har samhället helt misslyckats i att greppa hur viktigt detta är.
Nu vaknar kommuner och regering sakta till liv, men det känns minst sagt bittert att konstatera att liv behöver spillas innan vi får en attitydförändring till kvinnors arbete.
Utanpå den helt ignorerade kampen för kvinnors löner och arbetsvillkor finns ålderism, dvs den nedsättande attityd mot äldre som vi har i Sverige.
Sverige Radio rapporterar att kommuner fortsätter att låta nya äldre flytta in på boenden där det finns Covid-19.
Med berått mod riskerar alltså kommuner äldres hälsa och liv istället för att titta på alternativa lösningar i den svåra sits vi befinner oss i. Hade de äldre kunnat få utökat stöd av kommuner och regioner i sitt hem? Hade alternativa boendeformer/lokaler kunnat öppnas för dessa äldre under en övergångsperiod?
Det är talande att kampen för kvinnors rättigheter och kampen mot ålderism sammanfaller under pandemin; det är som om krisen sätter en stark strålkastare på de brister i alla människors lika rättigheter som vi lever med till vardags.
Jag kräver bättre beslut av kommuner, regioner och riksdag!
Jag kräver rättvisa!
Jag kräver att allas liv och hälsa ska räknas!