Vem ska avgöra vad vi får folkomrösta om?

Luleå kommun blir en erfarenhet rikare. För första gången går vi till valurnorna i en kommunal folkomröstning. Den 8 november är dagen för denna unika händelse.

M och S har motsatt sig folkomröstningen i skolfrågan. Vilka är deras motiv? undrar Sven Persson.

M och S har motsatt sig folkomröstningen i skolfrågan. Vilka är deras motiv? undrar Sven Persson.

Foto: Johan Nilsson/TT

Insändare2020-11-03 13:45
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det finns motståndare till denna form om medborgarinflytande. Två gånger har kommunens moderater och socialdemokrater sagt nej till en folkomröstning rörande skolstrukturen i kommunen. Den andra gången, i juni i år, var de båda partiernas röststyrka i kommunfullmäktige inte tillräcklig för ett nej även denna gång. Till folkomröstningens motståndare hör också två inflytelserika opinionsbildare – ledarskribenterna Olof Abrahamsson i NSD och Daniel Persson i Kuriren.

Vi är stolta över vår demokratiska samhällsordning. Medborgarnas makt kan antingen utövas inom ramen för en representativ demokrati eller genom folkomröstningar. I vårt land är den helt dominerande formen den representativa demokratin som tar sig uttryck i att vi vart fjärde år väljer våra politiska företrädare. Den andra formen, den direkta demokratin, lever i vårt land en mer undanskymd tillvaro.

Den första folkomröstningen på nationell nivå genomfördes redan 1922 och gällde förbud mot rusdrycker. 1994 beslutade riksdagen att folkomröstningar även skulle kunna genomföras på den kommunala nivån. 2011 förstärktes den lagen med att också kommunmedborgarna kunde, om tio procent så önskade, få till stånd en folkomröstning. Det är detta som har hänt i vår kommun.

Uppenbarligen anser våra lagstiftare, vår riksdag, att folkomröstningar är av godo. I annat fall skulle naturligtvis inte en sådan lag beslutas. En levande, icke slentrianmässig demokrati, förutsätter aktiva medborgare. Det kan inte finnas särskilt många som anser att det är fel att vi engagerar oss i de frågor som våra valda i kommunen har att hantera – även mellan de ordinarie valen.

Mot den bakgrunden är det överraskande att S och M, som för tillfället innehar makten i Stadshuset, samt de nämnda ledarskribenterna inte gillar det som händer den 8 november. Vilka kan deras motiv vara?

Först de båda politiska partierna som finner att stora skolor är bättre än små. Kan det hänga samman med det irrationella motivet prestige? Eller anser de att folkomröstningen kostar för mycket? Om det senare gäller, förstår jag inte att S och M sade nej till förslaget om folkomröstning 2016. Hade de då visat prov på flexibilitet, hade folkomröstningen genomförts i samband med valet 2018 och därmed kostat mycket mindre än vad som nu blir fallet. 

Vad jag förstår, anser Abrahamsson och Persson att frågan om antalet grundskolor i kommunen inte är ett lämpligt ämne för en folkomröstning. Hur kommer de fram till detta? Kan det vara så att de anser att frågan är för komplicerad för att gemene man/kvinna ska kunna bilda sig en uppfattning om saken? Har inte detta ett inslag av elitism? Det centrala dokumentet i skoldiskussionen har rubriken ”Framtidens skola”, en rapport daterad den 21 januari 2016. Den är skriven på ett språk som är begripligt för alla läskunniga och den finns att läsa på kommunens hemsida www.lulea.se   

En fråga är om S, M och de båda ledarskribenterna anser att riksdagen har gjort fel då den stiftade lagarna om kommunala folkomröstningar. Det är möjligt att så är fallet.  Låt oss ändå anta att dessa motståndare accepterar riksdagens beslut och kanske till och med i demokratins namn tycker att det är ett bra beslut. Är det i sådant fall just frågan om små och stora skolor som inte passar för en folkomröstning? Vilka frågor skulle då vara lämpliga? Kan det vara riktigt begränsade sådana såsom om en rondell ska byggas i Gäddvik eller om Stadshuset ska använda EU-flaggan?

Röstdeltagandet är ofta lågt i kommunala folkomröstningar särskilt jämfört med de 87 procent (få i världen har högre) som gällde vid vårt val 2018 både på riksnivå och för Luleå kommun. Den inverkan de nämnda fyra aktörerna har på opinionen i kommunen lär inte medverka till ett högre valdeltagande. Ett alternativt agerande från deras sida hade varit att ägna sig åt sakfrågan och betona vikten av att delta i folkomröstningen i stället för att uttrycka sin skepsis till det som händer den 8 november 2020 i Luleå kommun.