Den 1 maj genomfördes den första etappen i Region Norrbottens omställning och nu, nästan en månad senare, lever vi fortfarande i limbo.
Jag är ingen chef, avdelningen som jag arbetat på har försvunnit och jag tillhör de som är oplacerbara trots 20 år i organisationen.
Den som har fått sig tilldelat en tjänst kan inte börja arbeta, eftersom de fackliga förhandlingarna inte är klara. Och vi som är satta i reserven vet inte om vi ska börja planera för ett liv utan arbete, eller om vi kommer att putta undan någon kompetent människa därför att vi har fler år i regionen.
De som slutar kan inte göra bra överlämningar och många uppdrag som tagit flera år att bygga upp rinner ut i sanden.
Jag har sedan 2018 inte kunnat göra mitt uppdrag, som utgår ifrån två politiska beslut, därför att alla budgeterade medel är frusna och ingen av mina kollegor eller chefer som har slutat har blivit ersatta.
Det innebär att vi som är kvar springer och släcker eldar istället för att göra det vi blev anställda för.
Sedan 2018 har mer än 100 av mina kollegor slutat och nu ska 150 till bort. Jag vet inte exakt hur många vi är nu, men det ska bli 640 stycken kvar och av dem så talas det om att över 100 ska outsourcas till hösten.
I media och på nätet pratas det om oss pappersvändare, men det är vi som ser till att lagar och regler följs, att personalen får sin lön och mår bra. Att ni medborgare får rätt information, att golven städas och byggnaderna fungerar med mera.
Man kan säga att vi ser till att vårdpersonal kan göra sitt arbete. Och ändå är det inte synd om mig, utan jag tänker på alla de som berörs i etapp 2 då regionen ska omorganisera vårdverksamheterna till hösten.
Det står i tidningar och media att nuvarande ledning har sparat en massa pengar, men det beror på att de har haft anställningsstopp (inte att arbetsuppgifter har försvunnit) och att vi är inne i en pågående pandemi vilket har gjort att vi får extra statsbidrag och inte har utfört någonting annat än det mest nödvändiga.
Och det är när vi producerar vård som det kostar pengar.
En toppstyrd omorganisation löser aldrig problemet att den vårdapparat vi har i dag inte är uppbyggd utifrån de behov som finns.
Förändring kan ske på många olika sätt, och det är vi som i regionvalet 2022 bestämmer hur det fortsatta förändringsarbetet blir.