Min man kör i snitt 80-90 kilometer i timmen. Det går inte att köra fortare på grund av snöovädret, blåsten, den oplogade vägen och den nattsvarta natten. Äntligen svarar SOS-operatören i andra änden av telefonen. Det är nyårsafton och lång kö i linjen denna första natt på det nya året av 2016. Förvirrat frågar hon/han var på vägen mot Gällivare vi befinner oss. Vi vet inte exakt men runtomkring oss är det bara skog och snö så långt ögat når. Cirka en timme bort, tror min make.
Operatören tystnar.
– Vänta, vi ska försöka koppla upp er med barnmorskan i den mötande ambulansen.
Då ber jag min man stanna bilen på sidan av vägen. Säger att det går inte mer, barnet kommer nu. Barnmorskan är på högtalare i mobilen, instruerar. Vårt barn föds där i vinternatten, i en bil, på en oupplyst väg med snövallar och stjärnor, i isande snålblåst kommer han till världen. För att någon eller några bestämt det så. Vi hann aldrig in. Vi är inte ensamma om det heller. Ambulansen kom till slut. Jag blödde mycket hela vägen in till BB. Jag blev svårt chockad av detta. Mina tidigare förlossningar har inte varit så brådstörtade. Väl framme på BB hade inte någon riktigt tid med oss, det kom en till ambulans med en födande kvinna i! Detta är helt sant och jag vill att du tar och funderar ett slag över detta. Tycker du som beslutat om neläggning av BB och kirurgi i Kiruna att du med gott samvete kan påstå, att det ska vara lika vård för alla? När för varje födsel som sker efter vägen till Gällivare är ett lagbrott. Och för varje gång det sker äventyrar säkerheten för både mödrar och barn. Ni kommer få stå till svars för detta en dag. Så tänk över detta noga,ni har fortfarande möjligheten att göra rätt. Gör om, gör rätt.
En av många