INSÄNDARE
Hållbarhet är tillväxt, det vet vi alla nu. Tillväxt är inte längre hållbart, vi har passerat den gränsen.
Planeten svarar och vill upprätta en dialog, den handlar om liv och död.
Det är politik på riktigt.
Vi har kontakt med varandra över hela världen idag men vi har inte kontakt med Jorden själv.
Vi fortsätter vår hierarkiska primitivitet för överlevnad, där makt är ägande och styrande. Då syftar jag förstås på ett befolkningstryck som skapar användning för den överlevnadsförmågan.
Diktaturen är tydligast med detta. Demokratin är ständigt vacklande och kompromissande med denna makt. Men vi har inte längre råd med ett sådant uråldrigt beteende.
Människans märkliga förmåga att reflektera över sig själv och Jordens system innebär en kamp med vår egen genetiska grund liksom med planetens.
Drömmen om Paradiset är att åtminstone vinna över oss själva i denna kamp, om vi ska klara att axla förvaltarskapet över Jorden.
Det är nu en nödvändighet att kunna bättre hantera den medfödda rädslan för att inte duga och klara sig i gruppen utan hamna i utanförskap i samhället. Och därmed gå under.
Medlet för de flesta i konsumtionssamhället idag tycks vara att jobba mer, tjäna mer, köpa mer = konkurrera, stressa, vara framgångsrik enligt gällande kriterier. Därmed kan man visa att man har kunnat skapa ett meningsfullt liv långt bortom de basala behoven.
Sådan lyx har fattiga människor förstås inte råd med men de vill ha det som välfärdens människor har. De vill byta sin rädsla för en osäker överlevnad mot välfärdens rädsla att förlora densamma.
I välfärdens rädsla säljer Sverige ut sig, privatiserar oss inom landet och utomlands. Vinstdrivandet ska ge trygghet genom ökad konkurrens. Alla vet nu att den konkurrensen inte längre är hållbar, den ökar inte välfärden. Vi har gått över gränsen dit, där människor, djur och natur visar alltmer tydliga tecken på att inte orka med konsekvenserna av vinstdriften. Överlevnadsdriften måste medvetet omprogrammeras, vi behöver våga stanna upp och hitta den hållbarhet, som innebär att vara människa i ett sammanhang, där vi kan leva med naturens funktionella, ickevärderande lagar om liv.
Och det innebär att inte fortsätta agera enligt vårt genetiska överlevnadsbeteende, som ska skydda oss mot naturens lagar, vilka vi är en del av trots våra reflektioner. Det går inte att slå tillbaka längre, vårt agerande har vänts till sin motsats.
Marie-Louise