Arbetsförmedlingen i Luleå en skrämmande upplevelse
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
arbetslösa ungdomar. Hade inte förväntat mig
Där fick jag det bästa bemötandet som man kan tänka sig som ungdom och less på att få nej som ett återkommande svar på alla ansökningar som man har skickat in som arbetslös. Dom gav mig hoppet om att det inte är omöjligt att få ett jobb, de jobb som jag verkligen vill ha. Efter ett mycket positivt möte skulle jag bege mig till Arbetsförmedlingen för att anmäla mig. Vilket blev något som jag inte förväntat mig.Ville bara vända om ...
Jag gick in med hoppet om att få hjälp med att hitta ett jobb som passar just mig.När jag kom in ville jag bara vända om.Det kändes som att jag hade kommit in i en 70-talsfilm, med gulbrun, suddig och
inrökt bild. Trångt och mörkt. Sedan stod jag där och köade i väntan på att få hjälp.Jag kände mig som en docka i ett skyltfönster. Behövs när man söker jobb
Jag fick inte det glada och det positiva bemötandet som man behöver just när man söker jobb. Tänk när jag har fått ett nej som återkommande svar på de flesta jobb som jag söker och jag kommer in dit och får den känslan som jag fick. Det är skrämmande. Jag
tappar hoppet om att kanske få något eventuellt jobb.Se lite mer positivt
Ska inte Arbetsförmedlingen ha ett syfte att hjälpa arbetslösa människor? Hjälpa dessa att börja på ny kula. Försöka se arbetssökandet på något lite mer positivt än som något lidande?Då är det dags för folket hos Arbetsförmedlingen att försöka göra något åt saken. Något som gör det trevligt att gå in. Något som lockar. Något som gör dem till ett positivt hjälpmedel för de arbetslösa.