Bärbaroner - vår tids utsugare

OLIKA VILLKOR. I Sverige plockas bär via  utländska bemanningsföretag men också på turistvisum och genom EU-medborgare som får jobba utan tillstånd. Foto: PETRA ISAKSSON

OLIKA VILLKOR. I Sverige plockas bär via utländska bemanningsföretag men också på turistvisum och genom EU-medborgare som får jobba utan tillstånd. Foto: PETRA ISAKSSON

Foto: PETRA ISAKSSON

Norrbottens län2009-09-28 06:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Runt förra sekelskiftet fanns det något som kallades träbaroner, personer som skapade sig en förmögenhet på skog och sågverksindustri, där de utnyttjade fattigt folk maximalt. I modernare tid har vi haft begreppet oljebaroner och för ett par år sedan fick vi stifta bekantskap med elbaroner. Denna höst har den tvivelaktiga adelskalendern utökats med bärbaroner. De har samma fasoner som de jag tidigare relaterat till.Dessa bärbaroner har skapat en kartell där de per mobiltelefon kommer överens om hur lite de ska betala plockarna. Eller också sitter de över en god middag med gåslever och brända drycker och yxar till ett oanständigt lågt pris till plockarna.För några år sedan när inte dessa "bärbaroner" fanns betalades det 20-25 kronor kilot för blåbär, oaktat om det var ett bra eller dåligt bärår. Men sedan de äntrat scenen har de tryckt ned priserna till 10 kronor per kilo.Det har inneburit att man måste importera plockare för ingen svensk av kvinna född ger sig ut på slavarbete för dessa pengar. Framför allt inte när man vet att ett kilogram rensade blåbär kostar 200 kronor i saluhallarna i Stockholm.Men det är inte nog med ockerförtjänster på själva bären. Baronerna tjänar även en förmögenhet på kringverksamheten. De hyr ut skrotbilar till plockarna värda kanske 5.000-7.000 kronor för 6.000 kronor per fyraveckorsperiod. De tar alltså in bilens värde tre gånger om under en säsong. För mig är det en gåta att polisen inte sätter körförbud på dessa rullande rishögar, livsfarliga för andra trafikanter. Men det är inte nog med detta i baronernas näringskedja. De hyr ut liggplatser till importerade bärplockare, oftast från Thailand. De erbjuds dragiga ladugårdsgolv eller unkna mögliga uthus för det facila priset av 50 kronor per natt. De packar in tio personer i utrymmen lämpade för en och får på så sätt in ytterligare pengar. Tänk er själva beloppen, 6.000 Thailändare x 50 kronor - varje dygn. Bara där gör sig bärbaronerna 3 miljoner kronor, på om uttrycket tillåts "skithus" som bara står där.Men än är det inte riktigt slut. De så kallade bemanningsföretagen borta i Thailand som tillhandahåller plockare har för det mesta svenska ägare med någon ljusskygg thailändare som bulvan utåt. Även där gör de sig pengar på ockerpriser för de plockare som ska hit. Lågt räknat tjänar de 7.000 kronor per plockare, vilket ger ekvationen 7.000 x 6.000 plockare = 42 miljoner kronor. Sedan står representanter för "bärbaronerna" i TV och försöker slå i oss att många av de thailändska bärplockarna bara är lycksökare och dessutom lata sådana. De enda lycksökare kring denna bärcirkus är dessa baroner, som har ett finger med i spelet från början till slut. Det thailändarna utsätts för är rena slavarbetet till kaffepengar i ersättning. För att de ska gå jämt upp och inte i förlust på sin bärplockarsäsong i Sverige, så måste de plocka in 6.000 liter bär per person, annars anses de lata i baronernas ögon. Den mängden bär tror jag få svenskar ens hinner plocka under en livstid. Men för att inte riskera bli betraktad som latoxar av baronerna skall de klara av detta på tre månader - varje år!I slutändan är det som vanligt. Dessa baronfasoner är precis som det alltid har varit. Några få har så många att tacka för ett fett bankkonto. På vägen dit får ändamålen helga medlen. Jag tror dessa baroner skrattar hela vägen till banken.