Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Svar till: Eilert Gezelius med insändaren "Klåpare skyller på sekretess", publicerad i Kuriren den 23 december. Det är tragiskt att se din insändare där du hoppar på jourfamiljer, socionomer och socionomutbildningen. Nog är det ju så att det finns människor som gör fel, men trots allt gör de flesta mycket goda saker i sitt arbete med barn. De godaste bland de goda av föräldrar har alltid något som de har dåligt samvete för gentemot sina barn. Det vet du om du själv har barn. Det är tråkigt att du slår vilt omkring dig mot alla, även de som gör gott. Det skadar mer än det hjälper. Att jobba med socialt utsatta barn är ingen "skyddad verkstad". Däremot vet nog inte gemene man med sunt bondförnuft vad man har att ta ställning till när det gäller barns bästa. Vi som inte är insatta i hur barnen har det rent känslomässigt just nu när de är i en fas där de ska knyta an till "nya föräldrar" ska inte uttala oss. De vuxna släktingarna är just vuxna och ska kunna härbärgera sina egna behov av barnen för just dessa barns bästa. Om de inte klarar det får de hjälp. Men vi andra ska inte uttala oss om barnens behov när vi faktiskt inte vet dessa. Om du vill utöka ditt bondförnuft med fler dimensioner innan du uttalar dig och slår vilt mot alla kan jag tipsa om att googla på "barns anknytningsfas". Där finns mycket att läsa kring barns perspektiv. Är du allmänt orolig för hur man hanterar barn kan jag rekommendera dig att kontakta socialstyrelsen (tillsynsmyndighet över soc) så kan de berätta vad som gäller för socionomers arbete utifrån barnens perspektiv. Det finns även en barnkonvention att läsa. Angående juletid och tjocka släkten kan jag bara kommentera att det är då vi super och bråkar som mest. Detta inte på något sätt riktat till de drabbade i Gezelius insändare. Det är bara en till dimension som jag tror att socialnämnden har att ta hänsyn till utifrån barnperspektivet i många barnärenden.
