INSÄNDARE: Dags att byta skolpolitisk strategi

Om argumentet att konkurrens är bra (eftersom det tvingar Luleå kommun att vässa sig) skall ha någon slags substans, så borde alltså kommunen ... just det (!) vässa sig. Men i all den stund kommunen ger upp, retirerar, skär ned resurser och lämnar över skollokaler och elever till hugade spekulanter, så blir det inte mycket till konkurrens. I stället ställs föräldrar och barn i en situation, där det inte längre finns en kommunal skola att välja (på tal om fritt val) annat än att acceptera att sätta barnen på bussen till en annan stadsdel. Det känns som om (s) accepterat och resignerat inför det faktum att nya fristående skolor dyker upp. Skolbasen Ingrid Norberg själv har uttryckt det tydligt, att vi får leva med att endast 60 procent kommer att gå i kommunal skola inom en snar framtid. Vi ska alltså finna oss i något "oundvikligt" ? Det är en uppgivenhet som präglar denna politik. I stället för att ta konkurrensen på allvar och ge den kommunala skolan de verktyg den
behöver för att vinna, bli bäst, som det så vackert står i visionen, så antager man en krympningsstrategi som bara skapar nya problem längre fram. På ett plan kan jag förstå argumentet att vi inte ska betala för lokaler, för att ha en god lärartäthet. Men å andra sidan har jag svårt att förstå att det skulle bli så mycket bättre genom att med skohorn pressa in barn (som om de vore saker och inte barn) tills skolorna sprängs av för mycket friktion, för dålig luft och alltför ansträngd lärmiljö. Även om lärartätheten är någon tiondels procent högre. Jag får en känsla av att (s) kallt räknar med att vi kommer att tappa ännu fler elever till fristående skolor. Med en skolpolitik som hela tiden skapar oro blend befolkningen huruvida skolan överhuvudtaget ska finnas kvar, så kommer vi sannolikt att göra det
också. Är det kanske meningen? I samma takt som kommunen lämnar över skolor till privata aktörer, så kommer andra kommunala skolor att på sikt vara hotade, då föräldrar i stor utsträckning väljer närhetsprincipen före långa skolvägar eller bussning av barn. Och hur rimmar det med de fina programförklaringarna, att skolan ska finnas nära familjen, på promenadavstånd ? Vart tog den röda tråden vägen, där barnet sätts i fokus (inte pengarna) i sitt sociala sammanhang, i närmiljön, bland kompisar etcetera? Där vi kan följa barnet från barnavårdscentralen, familjecentralen, förskolan och vidare in i skolans värld genom ett utvecklat samarbete och starka nätverk i
bostadsområdet?För mig är detta en social, pedagogisk och ideologisk fråga. Jag anser inte att fristående skolor är dåliga i sig. Jag ser det ur ett annat perspektiv, ett helhetsperspektiv. Det är därför jag uppmanar den styrande s-majoriteten att initiera en djupare debatt om
skolans framtid i Luleå. I detta perspektiv kan inte fem
miljoner (som skulle sparas på lokaler) vara så svårt att hosta fram av fullmäktige, särskilt inte då kommunens ekonomiska omslutning handlar om flera miljarder. Dessutom går ekonomin i kommunen som helhet, bättre än prognosen, ja till och med så bra att de fem miljonerna redan räknats hem. Så var är egentligen problemet ?

Insändare: Dags att byta skolpolitisk strategi