Insändare: Debatt: Hjälp oss söka vårt ursprung

Norrbottens län2009-12-14 06:00
Paola Ceder, filosofie kandidat, psykologi, och adopterad från Colombia Tobias Hübinette, forskare vid Mångkulturellt centrum och adopterad från Korea Mikael Jarnlo, socionom och adopterad från Etiopien Patrik Lundberg, journalist och adopterad från Korea
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I Sverige finns det idag cirka 50.000 utlandsadopterade, varav många försöker få klarhet i sitt ursprung. Någon större hjälp finns inte att få, utan var och en är i praktiken utlämnad till sig själva i sitt eget sökande. Det är därför ingen tillfällighet att det finns ett flertal TV-program som gör underhållning av desperata utlandsadopterades sökande efter svar. Sverige har tillåtit utlandsadoptioner sedan 1950-talet och har därmed också ett moraliskt ansvar för samtliga adopterade. Enligt lag har alla som uppnått myndig ålder rätt att få veta vem som är ens biologiska föräldrar. Ändå ges ingen hjälp till utlandsadopterade från svenska statens och myndigheters sida för att dessa ska kunna söka sina rötter. Sverige vill inte kännas vid de utlandsadopterades rätt att få veta om sin biofamilj. År 1990 ratificerade även Sverige FNs Barnkonvention. I denna stipuleras barnets rätt att få veta sitt ursprung. Under de 20 år som har förflutit sedan Sverige antog Barnkonvention har arbetet hitintills varit resultatlöst. Även barnombudsmannen beklagar detta. Adoptionscentrum, den största adoptionsorganisationen i Sverige, har visserligen en rotsökningsavdelning. Men de använder sig inte av alla sökmöjligheter samt tar ut skyhöga avgifter. Vi begär inte ekonomisk hjälp utan vi efterfrågar att svenska staten, i enlighet med Barnkonventionen samt den nuvarande lagen, borde erbjuda praktisk hjälp till adopterade som vill söka efter sitt ursprung. Denna lag omfattar i praktiken endast etniska svenskar som enbart behöver kontakta Skattemyndigheten för att få besked om sitt ursprung. Utlandsadopterade har dock inte den möjligheten. Förslagsvis kunde de svenska ambassaderna i ursprungsländerna kunna få i uppdrag att bistå när så behövs. Adoptionsdebatten visar tydligt att den, i praktiken, enbart talar för vuxnas rätt,
behov och önskan om att få bli föräldrar.
Angående de adopterades rättigheter och behov finns det snarare inslag av att utlandsadopterade borde vara tacksamma för att ha fått komma till Sverige. Dessutom ska de utlandsadopterade behaga den svenska självbildens behov av ett land som vill framstå som mångkulturellt och antirasistiskt. Det kan leda till vanmakt och frustration att inte få veta vem ens biologiska föräldrar är. De adopterades behov av att försonas med sitt ursprung såväl som de biologiska föräldrarnas längtan efter att återförenas ignoreras. Sverige borde åtminstone försöka leva upp till någon av de höga målsättningar landet utger sig för att stå för.
Läs mer om
Norrbottens län