Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Forskningen om orsakerna till istiderna på jorden är en riktig science-fiction historia. Milutin Milankovic, född 1879, jugoslavisk astronom, matematiker och professor vid Belgrads universitet, var den första person som publicerade en korrekt vetenskaplig förklaring till istiderna på jorden. Hans matematiska analyser gjordes för hand före datorns tidevarv. Under en trettioårsperiod pågick hans mödosamma arbete med ständiga omräkningar, allt eftersom nya och mer precisa data om planeternas rörelser blev kända. Ett helt bibliotek fylldes så småningom av hans omfattande beräkningar. Milankovic arbete uppmärksammades först, men glömdes sedan nästan bort tills man plötsligt kunde ställa hans teorier mot verkligheten. Genom studier av bottensediment kunde forskare så småningom avgöra hur istider kommit och gått under miljoner år tillbaka. Dessa nya istidsdata visade anmärkningsvärt god överensstämmelse med de beräkningstabeller som Milankovic publicerat - i dag kallade "Milankovics cykler". Numera är hans teorier allmänt accepterade som en korrekt huvudförklaring till de regelbundna istiderna. Under de senaste 800.000 åren har istiderna följt en 100.000 årscykel, som överensstämmer väl med en känd pendlingsrörelse hos jordens rotation runt solen - från en nästan cirkulär bana runt solen till en mera elliptisk bana och åter (i huvudsak orsakad av Jupiters gravitation). Det är fel att påstå som forskare som specialiserat sig på istider bara för några årtionden sedan hävdat, att vi står inför en ny istid. Frågan om en eventuell lindrig istid om cirka 5.000 år har debatterats. Sannolikheten för en riktigt kall period på jorden är högre om cirka 20.000 år. Om 60.000 år blir det med stor sannolikhet betydligt värre. Då riskerar Stockholm att hamna flera kilometer under is - om inte människan till dess har lärt sig få bukt med istiderna. Vi kanske kan få hjälp av växthusgaser i framtiden, genom att släppa ut lämpliga mängder för att mot-verka istider. I den vanliga pressen, men även i populärvetenskapliga tidskrifter, var frågan om en ny istid aktuell på 1970-talet. Vetenskapliga publikationer, som lanserade någon ny teori som visade att en istid var nära förestående, publicerades däremot aldrig i några rena vetenskapliga tidskrifter. Ingen känd istidsforskare hävdade heller något sådant. Den debatt som nu pågår om att smältningen av nordpolens is och av isen på Grönland skulle kunna försvaga Golfströmmen är av senare datum. Jordens klimatsystem är känsliga och över-raskande skeenden kan inträffa. Den starka uppvärmningen runt Arktis kan orsaka störningar av Golfströmmen, men att detta skulle kunna trigga fram en ny istid i Europa tror mycket få kända klimatforskare på. Klimatforskningen har fått högsta prioritet. Forskningen om jordens klimat har utvecklats mycket snabbt under de senaste årtiondena. När en mycket stor majoritet av världens främsta klimatforskare varnar för ett nytt klimat som människan inte är anpassad till, måste vi ta varningarna på allvar. De varningar som framförs av klimatforskarna är lindrigt sagt omskakande: Nordpolens is riskerar mycket snart att försvinna sommartid. Allt liv vid polen är anpassat till isen och det mesta pekar mot en stor ekologisk katastrof. Huvuddelen av världens korallrev riskerar att dö ut. Stora Barriärrevet utmed Australiens kuster, korallreven utanför Florida, Bahamas, Indonesien, Maldiverna med flera, brukar liknas vid det marina livets motsvarighet till de tropiska regnskogarna på land. Konsekvenserna för livet i världens varma hav kommer också att bli mycket allvarliga. Aralsjön, Tchadsjön, Döda havet - mängder av stora sjöar och floder världen över har redan försvunnit eller är på väg att försvinna. Takten bara ökar. Regnmönstret över hela jordens yta har ändrats med svår ihållande torka eller översvämning som följd. Asiens många floder, som idag ger vatten till världens största risodlingar, är allvarligt hotade. Gula floden, Indus, Brahmaputra, Ganges, Mekongfloden med flera får delvis sitt vatten från nederbörd men till cirka 50 procent kommer vattnet från glaciärerna i Hima-laya. Dessa smälter just nu i en takt som oroar. Vattentillgångar som berör över en miljard människor hotar att sina. Smältningen av glaciärisarna på Grönland och i Antarktis riskerar att öka lavinartat. Om inte detta kan stoppas hotas på sikt många stora städer och hela länder att dränkas av det stigande havet - ett mardrömsscenario. Permafrostområden i Sibirien och Alaska tinar. Emissionen av koldioxid och metan från dessa områden ökar just nu snabbt. Metan är en mycket stark växthusgas. Skulle utvecklingen fortsätta, vilket är ytterst troligt eftersom uppvärmningen är så hög i Arktis, riskerar dessa utsläpp i framtiden att ytterligare påskynda jordens uppvärmning. Tropiska virvelstormar har blivit allt våldsammare. Konsekvenserna för kustnära bebyggelse världen över kommer att bli dramatiska. Självklart måste världen samlas och utarbeta en gemensam handlingsplan. Alla länder måste vara med i detta arbete. Självklart måste det ske i FN:s regi. Användningen av fossila bränslen, kol, olja och naturgas, måste minska snabbt. Någon annan lösning existerar inte.
