Före detta landshövding Per-Ola Eriksson uttalar sig i samtal med Gunnar Lassinantti om statens viktiga roll för länet Norrbotten.
Lassinantti refererar i sin krönika NSD 2013-11-14 även till fd länsråd Lars Backlund och tankar om hur länsstyrelsens roll och arbete utvecklats under tiden med ett nätverk av kontakter, samverkansformer etc (Bryssel, regeringskansli, akademi, näringsliv etc) och länsutvecklingsprogram etc.
Som landshövding måste "fler intressen utifrån en hållbar utveckling – ekonomiskt, socialt och miljömässigt" vägas samman.
Länsstyrelsens roll som tillsynsmyndighet är viktig, men inte tillräcklig som utvecklingskraft för länet i samhällsutvecklingen som helhet.
I det avseendet och för en framgångsrik samhällsutveckling är befolkningsutvecklingen väsentlig och avgörande. Den frågan måste prioriteras högt om inte överst för att på allvar utveckla samhället i och inom varje landsdel.
Har varje landsdel möjligheten att utvecklas enligt den principen ?
Svaret måste bli nej, på den frågan. Statistik visar även detta.
Stockholm däremot växer och har vuxit mycket på bekostnad av andra landsdelar. Exempelvis beräknas Stockholm växa befolkningsmässigt till ca 3 miljoner innevånare 2045.
En liknande utveckling för Norrbottens del skulle innebära crikaa 750.000 innevånare 30 är framåt i tiden.
Är det möjligt eller troligt för Norrbottens del ?
Varken troligt eller möjligt under nuvarande omständigheter.
Länet har inte det utvecklingsverktyget uppgiften kräver. Staten har verktyget, men inte inom länet för länets del även om länsstyrelsen finns som resurs.
Det som krävs för att ge varje landsdel en realistisk möjlighet att utveckla den egna landsdelen är en kraftfull decentralisering av politiskt ansvar till ett regionalt folkvalt organ, sk regionkommun med tillräckliga befogenheter och medel för att utveckla den egna landsdelen. Det betyder att staten måste decentralisera stora delar av inrikespolitiken till större regionkommuner med egna kraftfulla beskattnings- och finansieringsrättigheter av de inomregionala resurserna. Endast då är en organisk befolkningstillväxt möjlig och trolig. Då får varje landsdel möjligheten att växa med egen kraft.
Denna möjlighet saknas i dagens regionala struktur med länsstyrelser och landsting.
Jag tror att de flesta seriösa bedömmare är överens om problematiken. Men den måste behandlas seriöst med åtgärder och reformer för att inte stora landsdelar skall elimineras i framtid och onödan.
I södra Sverige är man mån om detta. Där pågår planering av att bilda en riktigt stor sydsvensk region med region Skåne samt länen Kronoberg, Blekinge, Kalmar etc. Befolkningsmässigt handlar det i framtid om flera miljoner innevånare.