En handlingsförlamad ledning
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
utvecklingen. Resultatet blir ett kortsiktigt, händelsestyrt agerande där
olika partiuppfattningar och ibland också rent personliga, tycks ta överhanden. Den stora frågan är om man överhuvudtaget är med på samma vagn. I det här läget är man en "lame duck", där det starkare "tjänstemannapartiet" tar över. Där politiken backar tar landstingsdirektören med flera ett steg framåt. Hur ska man annars uppfatta det katastrofala löftesbrott som man åter igen utsätter kirunaborna för. Profileringen av ett sjukhus, som skulle verkställas med anställning av läkare med akutinriktad specialité men som man direkt efter valet backar från. Enligt medier var den första att dementera, landstingsdirektören. Vad säger Monica Carlsson om det?Det finns fler exempel på ledningens oförmåga att föra verksamheterna framåt. De partisplittrande uppfattningarna avseende obs-platserna i Haparanda är naturligtvis graverande i sig, inte så mycket beroende på skilda uppfattningar, det kan alla partier ha, men mer beroende på respektlösheten inför medborgarna i östra Norrbotten.
Här förespråkar en tjänstemannautredning nedläggning på grund av matematisk rättvisa. Men rättvisa är inte matematik. Det är upp till politiken att ta ansvar, också för olikheter. I samma förslag försöker man dessutom smyga in förändringar i fullmäktiges uppgifter så att nedläggningar av vårdplatser i fortsättningen ska bli en tjänstemannafråga. Det mest patetiska i den reträtten är att demokratiutskottets ordförande, med varm överlämnar detta till tjänstemän. Vilket försvar för det agerandet har Britt Westerlund?Tvättupphandlingen, som var överklagad är också ett exempel. Sjukvårdspartiet insåg bristerna, men var tyvärr ensam, inte ens övrig opposition sa ifrån utan jamsade med.Här visar tvätteriet i Boden på punkt efter punkt hur Textilia i Långsele inte klarar ska-kraven. Dessutom får man helt rätt av länsrätten på alla punkter. När man sedan läser landstingets inlaga till länsrätten, ser man att om man inte vinner, vilket man nu inte gjorde, så vill man att upphandlingen ska
göras om. Inte att tvätteriet i Boden ska fortsätta?! Varför denna inställning? Vem styr den utvecklingen och vad säger i så fall Kent Ögren? Ska tjänstemän få fortsätta i den riktningen trots att man nu starkt måste ifrågasätta kompetensen? Var finns det politiska motivet?Sedan Agneta Granström, var fanns det politiska motivet att acceptera 10.000-tals engångskuddar som sen ska brännas? Bryr ni de sig överhuvudtaget om att ta del av detaljerna, eller är det tjänstemän som tar också ett
politiskt ansvar? Sedan till direktiven om styrningen av helägda kommunala bolag. Här är man också tvungen till att backa,
förslaget rimmar sannolikt inte med kommunallagen. Dels vill man inte ha lekmannarevisorer och dels tycks
socialdemokraterna vilja göra detta till en helt intern fråga. De vill kraftigt minska antalet styrelseledamöter och dessutom tillsätta en nomineringskommitté bestående av kommunförbundets ordförande Karl Petersen och landstingsstyrelsens ordförande Kent Ögren. På punkt efter punkt är alltså landstingsledningen att betrakta som handlingsförlamade och gränserna mellan tjänstemannastyre och politik är snart helt utsuddade. Det är dags att ta befälet eller lämna över styret till andra som klarar av det. Vilket bör kunna ske senast vid nästa val.