Att bilar dumpas i miljön och skrotas illegalt är ett problem i flera kommuner. Naturvårdsverket skrev en rapport 2011 med förslag på olika lösningar, och konstaterade då att någon form av ersättning till den som lämnar in sin uttjänta bil är bra både ur miljösynpunkt och för att förebygga problemet med övergivna bilar. En sådan ersättning skulle, enligt Naturvårdsverket, lämpligast hanteras av producenterna. Det tycker jag med. Det är samma princip som vi har för tillverkare av batterier eller glas – att utveckla fordonstillverkarnas producentansvar är därför det bästa sättet att minska dumpning och illegal skrotning av bilar.
Erfarenheten från den tidigare skrotningspremien var att premien inte i sig gjorde att vi konsumenter lämnade in våra skrotbilar. Detta eftersom bilskrotarna passade på att anpassa sin mottagningsavgift så att den motsvarade premien. Det konstaterades också att premien inte var tillräckligt hög för att stimulera att alla bilar lämnades till bilskrotarna. Detta eftersom det kunde finnas helt andra skäl till varför bilarna övergavs. Om bilarna inte fungerade alls, kostade det helt enkelt för mycket att transportera dem till skrotningsfirmor. Eller så kunde dessa vrak helt enkelt härstamma från stulna bilar.
Min utgångspunkt är att förorenaren ska betala. Då är det inte rimligt att låta skattebetalarna ta kostnaden för att någon medvetet, och i strid med lagen, lämnat sitt uttjänta fordon vind för våg.
Men problemet med skrotbilar i skog och mark kvarstår. Från regeringens sida överväger vi därför att lägga ytterligare uppdrag till Naturvårdsverket för att undersöka hur exempelvis ansvaret avseende insamlingen av övergivna bilar kan förtydligas, liksom hur ett system för ersättning för omhändertagande av övergivna uttjänta bilar skulle kunna utformas och finansieras. Jag vill prioritera denna fråga och hoppas kunna besluta om uppdraget under våren.