Om svenska folket inte vill försvara sig, kan vi det inte heller.
Under hela 1900-talet ville vi försvara oss. De första sextio åren satsades stora resurser på vårt försvar och vi fick ett av Europas, kanske Globens, starkaste försvar.
Då föll såväl regeringen som den militrära expertisen för slagorden "Anfall är det bästa försvar". Svenska folket var minst sagt tveksamt, men tiden rullade på och om ett påstående upprepas tillräckligt länge blir det till sist trott. Vi omvandlade vår försvarsförmåga till en anfallsförmåga.
Till sist fann vi att vi inte längre kunde försvara oss. Våra säkerhetspolitiker och den militära expertisen förklarade emellertid att detta var betydelselöst därför att i framtidens krig står vi inte ensamma. Tillsammans med Nato, EU och grannarna skall vi visa att "Anfall är det bästa försvar".
Men detta visar sig bli orimligt dyrt. Svenska folket vägrar betala och vill inte nödgas ställa upp som anfallssoldater. Folkförankringen saknas.
Våra makthavare borde inse detta och sadla om till ett nytt modernt folkförsvar i stället för dagens och morgondagens fåtaliga, små och dyra insatsförband, avsedda för anfall