Känslokyla och människoförakt präglar regeringens "översyn av LSS - Lagen om särskilt stöd till funktionshindrade". Fabricerade skäl som "det har blivit fler LSS-berättigade än beräknat" döljer inte den privatentreprenörsfobi som lyser igenom begränsningsönskemålen.
Vad som till yttermera visso förvånar är att begränsningar i LSS strider mot den tillgänglighetslag som riksdagen antog i januari 2016 samt FN:s konvention 206 12-13 om diskriminering av funktionshindrade.
Vi som tack vareassistansföretagens professionella insatser och omvårdnad, kan leva - nästan - som alla andra i samhället och även jobba och betala skatt vill inte uppleva ett ättestupan återinförs. Att LSS-insatserna begränsas kraftigt efter uppnådda 65 år är ett värdemått på vår roll i samhället.
Sedan 2007 har jag varit beroende av hjälp enligt LSS via assistans och vårdföretaget Inre Kraft i Norr AB, vilka satsat betydligt mer på mitt välbefinnande och rehabilitering än det som allmosorna från staten medgivit.
Att begränsa dessa möjligheter är likvärdigt med att förvägras rätten till livet.
Tommy Eriksson,
funktionshindrad, författare och samhällsdebattör