TILL MIN bestörtning finner jag att endast två av riksdagens 349 ledamöter är över 69 år. De representerar en väljarbas på över två miljoner personer. Så här kan det inte få gå till i en demokrati.
Visst! Ungdomen representerar framtid och utveckling. Men hur fungerar en ungdom utan historia och överblick?
Min erfarenhet är att en ungdom går med sin näsa tryckt i sin egen karta (tidens paradigm). Om verkligheten inte stämmer med kartan, så är det fel på verkligheten.
Vi gamlingar har sett hugskotten komma och gå. Vår erfarenhet säger oss att när modellerna förnekar naturlagar och multiplikationstabell då har de modellerna inte framtiden för sig.
Mitt förslag är att några värvbara pensionärer får åka runt och söka kontakt med gräsrötterna under 2012 och 2013. En eller två placeras på röstsedeln i varje valkrets. Sedan får vi se om personkryssen räcker till en plats
i riksdagen 2014.
Jag tänker kanske mest på de avgående cheferna i offentlig och privat förvaltning, men ingenting hindrar att en skogsarbetare eller städerska deltar i kvalificeringsheatet.
En röstfiskare av det här slaget måste dock vara väl känd och kunna tala för sin sak.
Det finns också några
minimikrav på hälsa och vitalitet, om en kandidat skulle komma in i riksdagen. Hon/han måste vara orienterad till tid, rum och person, så att han inte sitter på huset vid omröstning. Och därtill gäller det att hitta rätt knapp.
Mitt förslag gäller i första hand mitt eget parti, Socialdemokraterna. Här pågår just nu en nytändning. Men trots ålder och erfarenheter röstar en del pensionärer fortfarande med alliansen. Därför kan mitt förslag även vara tillämpligt i det borgerliga lägret.
Åldersdiskrimineringen
i kultur och politik är känslig. Den är en realitet. Och den illustrerar därmed en skevhet
i vår representativa demokrati. Om veteranerna från verkligheten får in 30-40
ledamöter i riksdagen 2014 innebär det en vitalisering av vårt politiska system.