Miljöminister Lena Ek och företrädare för allianspartierna fortsätter att sprida dimridåer som bara kan leda till att Sveriges vargpolitik hamnar ännu längre in i den återvändsgränd där den sedan flera år befinner sig.
I en debattartikel i Norrbottens-Kuriren skriver de att vargstammen kan nå gynnsam bevarandestatus vid 380 vargar under de förutsättningar som råder idag, eller vid 180 vargar, om invandringen av obesläktade vargar ökar.
De hävdar att den bedömningen görs av Naturvårdsverket.
Sanningen är att Naturvårdsverket avfärdar siffran 180 vargar, eftersom den bygger på orimliga antaganden om tillskott av nya gener.
Den högre siffran, 380 vargar, förutsätter att de planer för utsättning av varg som tidigare beslutat genomförs, det vill säga att 20 vargar sätts ut fram till 2014. Därefter behövs tillskott av sju vargar per decennium, vilket är mer än tre gånger så mycket som den effektiva invandringen på två vargar de senaste tio åren. Effektiv invandring är djur som reproducerar sig.
Invandringen just dessa tio år har varit exceptionellt hög i förhållande till den totala invandringen under de senaste 30 åren på sammanlagt fem vargar.
Av de 20 planerade vargutsättningarna har som bekant ingen enda hittills kunnat genomföras framgångsrikt. Att påstå att 380 vargar skulle vara en livskraftig stam "under de förutsättningar som råder i dag" är med andra ord att mer än lovligt tänja på sanningen.
Allianspolitikerna hävdar också att Sverige levererat allt som EU-kommissionen efterfrågat för att lägga ner överträdelseärendet mot den svenska vargjakten. Underförstått bör det nu vara fritt fram för jakt igen.
Ett av de krav som EU-kommissionen varit mycket tydlig med kan i korthet formuleras så här: genomför genetiska förstärkningsåtgärder först, jaga sedan. Det är ett logiskt krav, eftersom Sveriges argumentation gått ut på att jakten är ett sätt att få acceptans för utsättning av vargar. Två licensjakter har genomförts, men däremot inte en enda åtgärd för genetisk förstärkning av vargstammen. Vad har Sverige levererat, mer än vargjakt och prat?
Menar man allvar med att Sverige ska ha en livskraftig vargstam måste de åtgärder för genetisk förstärkning som utlovats i åratal genomföras, och möjligheterna till naturlig invandring norrifrån säkerställas. Först då kommer vi så småningom att få en livskraftig stam som också tål att jagas.