Efter att i 47 år levt ett liv utan att ha behövt använda mig av a-kassan en endaste dag, och därigenom inte heller haft någonsom helst kunskap om a-kassa, ställs jag nu inför så konstiga fakta gällande a-kasseregler att jag inte tror att det är sant.
Min man, som även han arbetat i hela sitt liv, drabbades av den sviktande konjunkturen i arbetslivet, och miste sin fasta anställning. Eftersom han tidigare arbetat inom ett annat yrkesområde tedde det sig naturligt för honom att söka sig dit igen, i hopp om att få någon typ av anställning så att vår familj skulle kunna säkra försörjningen.
Ingen av oss har någonsin levt på a-kassa förrut, min man tog raskt tag i sitt problem och fick direkt börja vikariera på sitt gamla jobb. Efter någon månad fick han ett, trodde vi, glädjande besked från sin arbetsgivare när han erbjöds 50 procent fast anställning, med stora möjligheter till att fylla upp när kollegor var sjuka eller frånvarande. I snitt har det lett till att han arbetar heltid. Min man tackar ja till alla vikarieerbjudanden som kommer från sin arbetgivare, som oftast ringer samma morgon med dessa vikarieerbjudanden.
Nu till det otroliga i denna historia. Min man måste säga upp sig från sin 50 procent fasta tjänst och börja stämpla på heltid! Hans 75 dagar då han får fylla upp till heltid är slut och då är det så att han ska säga upp sig för att få a-kassa på heltid i stället!
Vem är ansvarig för denna urbota dumma regel som gör att fullt kapabla människor som inte önskar ligga samhället till last, tvingas till a-kassa i stället för att arbeta? Jag kräver att någon ansvarig förklarar för mig och min man varför det är så här och framför allt vad meningen är med detta att man inte ska jobba för sin försörjning utan hellre stämpla?