DEN 7 OKTOBER i år höll sverigedemokratisk ungdom ett första möte i syfte att starta ett nytt distrikt i Norrbotten. Detta är föga förvånande med tanke på hur bra det gick för partiet i skolvalen runt om i Norrbotten.
För två år sedan tog Sverigedemokraterna steget in i politikens finrum. Om detta har sedan dess skrivits åtskilliga yrvakna texter där man frågar sig saker som "hur gick det till och vad bör göras?".
Ett svar som ofta presenteras från olika håll är att vi måste "lyssna på Sverigedemokraternas väljare". Detta är naturligtvis sant på det sätt att de väljare som röstat på ett parti måste få sin representation. Vad som i övrigt avses med detta återkommande påstående är svårbegripligt.
Sverigedemokraternas väljare har studerats och hur man än vrider och vänder på saken måste man konstatera att det bland dessa finns precis alla typer av människor. Att "lyssna" till denna samling av vitt skilda personer borde i så fall innebära att lyssna till vad representanterna de röstat på säger.
En sökning på bloggen Avpixlat, som Kent Ekeroth (SD) kallat för sitt "projekt och initiativ", ger i och för sig en annan möjlighet att lyssna på deras budskap. En replik som fastnat hos mig är personen som förargat skriver om sin hållning på badstranden "när en muslim går i så kissar jag i vattnet".
Att denna jargong finns är inte svårt att förstå om man minns Jimmie Åkessons krönika i Aftonbladet före valet 2010 med rubriken "muslimerna är vårt största utländska hot".
Självklart ger makthavarnas analys avtryck i verkligheten genom gräsrötternas agerande. Vad i dessa budskap är det man bör "lyssna på"?
Något som istället borde lyssnas på är berättelsen från en annan heterogen grupp. Alla de som slarvigt buntas ihop i begreppet "invandrare". Hur beskriver de exempelvis mötet med svenskar?
Svårigheten att få höra den berättelsen hänger samman med det problem som också partiet Sverigedemokraterna kanske är en konsekvens av. Det kallas segregation. Men den som frågar får svar. Vissa saker jag fått höra har stannat kvar hos mig.
"Jag har bott i Sverige i tio år men aldrig varit hemma hos en svensk."
"Svenskar är blyga, tysta, utom när de är fulla. Då pratar de."
I de breda generaliseringarnas retorik suddas individuella skillnader ut och visst är det precis så rasism faktiskt fungerar. Den principen gäller självklart även de lösrykta citat som jag valt att återge här. Men låt oss ändå låtsas att det jag gett som exempel skulle stämma i stort. I så fall tyder det på att vi lever i en kultur där det aldrig är självklart att bjuda in eller ens prata med någon som inte sedan långt tillbaka är avkodad som bekant, vän, familj eller arbetskamrat.
I en sådan kultur är det självklart att vi inte träffas. I en sådan kultur finns goda förutsättningar för alla som vill dela upp oss i tydligt definierade "vi" och "dem".
Makthavare kan i sämsta fall fungera som påläggskalvar där vi lastar av våra egna dåliga samveten. Men det är vi, alla vi som går med våra förhoppningar till valurnan var fjärde år som är samhället.
Integration måste bli en privatsak för alla som upplever ett segregerat samhälle som ett problem. Om det är integrering vi vill ha, så bör vi interagera mera.