Kommentar till Henrik Rundgrens insÀndare.
Jag tÀnker inte be om ursÀkt för nÄgra ömmande tÄr - det Àr min bergfasta och inhÀmtade förvissning att konungariket Sverige hade varit ett tragiskt exempel pÄ outnyttjade resurser, om det inte hade funnits visionÀra mÀnniskor med kunskap och kapital som de varit beredda att investera i mÀnniskor, rÄvaror och teknik.
Menar insÀndarskribenten pÄ allvar att Alfred Nobel, Gustav Dahlén, Baltzar von Platen, Kamprad och Rausing inte bidragit till det vÀlstÄnd ur vilket vi kunnat finansiera vÀlfÀrden? Ifall det Àr tesen blir allt vidare resonemang meningslöst.
Hur gÀrna man Àn vill tro pÄ mÀnniskans inneboende godhet och idealism sÄ hade ingen arbetat med att hÀmta upp malm ur berget eller timmer ur skogen, med mindre Àn att de fick betalt för det och sÄ ska en marknadsekonomi fungera.
Ringakta inte de som Àr beredda att offra resurser för nÄgot de tror pÄ. LÄt vara att de naturligtvis tjÀnat en slant pÄ det men jag kan inte tÀnka mig att nÄgon vill satsa sina besparingar om det inte förrÀntar sig pÄ nÄgot vis. Dessutom ger ju det förrÀntade kapitalet möjligheter till ytterligare investeringar. Det Àr ju ingen som grÀver ner kapital i ett hÄl i backen för att dÄ och dÄ dregla över dem.
Pengar genererar arbete och vÀlstÄnd. LÄt oss nÄgon gÄng komma bort ifrÄn 30-talets klasskampsretorik och Àrligt erkÀnna att vi alla vill tjÀna pengar för att öka inflytandet över vÄr egen vÀlfÀrd.