Jag undrar hur du mår nu, du som angrep min dotter som var ute och rastade hunden och angrep henne verbalt när hunden bajsade långt ner i ett dike och hon inte stod beredd med en påse inför dina ögon. Du ifrågasatte att hon skulle ha hund, stod påstridigt kvar och väntade och krävde att få se att hon plockade upp och sen angrep du hur hon själv såg ut! Att hon "inte var så mycket att titta på själv heller".
Mår du bra nu? Nöjd och tillfreds? För att ytterligare glädja dig kan jag berätta att det kommer att ta tid innan min dotter läker ihop efter ditt angrepp. Att bli påhoppad på detta sätt av en vilt främmande människa sätter sina spår, särskilt om man inte är så stabil sen förut. Jag plockar alltid upp efter hunden och tycker det är slött av folk att inte göra det för det svämmar över av hundskit efter gågatorna och på gågatorna. Jag hoppas innerligen att du även läser lusen av dem som låter sin hund bajsa där man faktiskt ska gå och inte bara dem som gör det djupt ner i ett dike, vuxna karlar med stora rottweilers till exempel.
För inte är det väl så att du bara väljer att gå på dem som är mindre och svagare än dig? Och när du ändå håller på tycker jag du ska vakta på alla dem som slänger flaskor, en del krossas och ställer till stor skada om man inte ser sig för, chipspåsar, tar en oändlighet att bryta ner, och allt annat äckligt skräp som kantar våra gångvägar och som inte naturen tar hand om. Det är en angelägenhet som glöms bort i den här hundskitsdebatten som nu börjar kännas som terror! Vi hundägare måste respektera allas rätt till en miljö utan hundskit överallt men att bete sig på detta sätt är helt förkastligt och löser inte problemet. Ingen har rätt att angripa någon annan på det sätt som du gjorde, hundbajset i diket var inte riktad mot dig personligen men det du sa till min dotter var ytterst personligt och det kan ingen hundskit i världen rättfärdiga.