Svar på insändare från Jonas Nordberg, djuretik.nu, som Kuriren publicerade den 23 januari 2013.
JONAS OCH ett fåtal personer i detta land verkar göra allt för att svärta ner och helst utplåna svensk djurhållning.
Jonas skriver bland att "När Astrid Lindgren var liten så bestod den typiska gården av ett par kor, några höns och en gris". Det är helt riktigt.
Nu är det nästan 100 år sedan, och det Jonas inte nämner är att ladugårdarna som dessa djur hölls i, lika många månader per år som nu för tiden, hade cirka två meter i takhöjd, väldigt små fönster (om några alls), ingen ventilation förutom möjligen en trätrumma på kanske 15 gånger 15 centimeter upp genom taket, vilket gav en luft som knappt gick att andas varken för människa eller djur.
Ladugårdarna hade knappt någon belysning, bås hälften så stora som dagens, mat med näring som knappt räckte till överlevnad, och så vidare, och så vidare.
Denna tid och djurmiljö är för dessa djurhållningshatare den bästa tiden för våra husdjur!
I dag går de allra flesta djur lösa, har fri tillgång till foder, mjölkas när de vill, har roterande borstar att klia sig på, ventilation som skapar en sådan miljö att man nästan kan jobba i kostymen i stallet och går ute flera månader om året. Faktum är, att när djuren själva får välja ligger de gärna inne i skuggan.
Jonas har absolut poänger med det han säger om frigående höns och hur trångt de har de under sina liv. I Sverige får man ha upp till 20 kilogram slaktkyckling per kvadratmeter. I exempelvis Danmark och många andra EU-länder får man ha max 40 kilogram på motsvarande yta och ännu mer på sina ställen!
Slakten är ju ett kapitel för sig, och i rättvisans namn är det svårt att ta livet av ett djur utan någon som helst stress eller smärtupplevele. Och det är givetvis nödvändigt att hela tiden grunda regler och rutiner på vetenskap och kunskap om djuren och aldrig sina i ambitionen att göra slakten bättre och bättre. Slakterierna hålls under sträng övervakning och har egna veterinärer alltid på plats.
Jag skulle kunna räkna upp många punkter där Sveriges djurhållning är, om inte bäst, så bland de absolut bästa i världen, men det orkar jag inte, eftersom jag lägger ner nästan all vaken tid på att mina djur ska ha det så bra som möjligt.
Ingenting är så bra så det inte kan bli bättre, inte ens svensk djurhållning, men makten ligger hos alla oss konsumenter, det är vi som bestämmer hur bra djuren ska ha det. Den billiga importmaten betalas nästan alltid av djuren i dessa länder.
Är du Jonas och alla andra beredda att betala det djurvälfärden kostar när ni står i butiken, så får ni det också!