FÖRSVARSUTSKOTTSLEDAMOTEN Johan Forsell gör ett bra jobb när han i Kuriren den 23 februari propagerar för den vassa nya försvarsmakten.
Säkert var även seminariet på F 21 i Luleå till god hjälp.
Alla försvarsmaktsanställda, med ÖB i spetsen, gör dagligen ett bra jobb när de med stor eller liten övertygelse sliter i sitt yrke.
Det är bara det att denna vassa nya försvarsmakt inte är vad Sveriges grundlag kräver och inte kan lösa den uppgift grundlagen föreskriver - nämligen att i strid möta väpnat angrepp mot riket.
Politikerna, med instämmande av ÖB, hävdar att tillsammans med EU/Nato kan vår nya vassa försvarsmakt visst möta väpnat angrepp mot riket! Det bör, enligt regeringen, göras utanför landets gränser, vid behov upp till 6.000 kilometer från Bryssel.
Grundlagen säger även att riksdagen under vissa villkor får medge att väpnad styrka sänds till annat land.
Det torde vara denna grundlagsbestämmelse, som regeringen stödjer sig på när den organiserar de insatsstyrkor som nu kallas Försvarsmakten.
En försvarsmakt med sådan uppgift måste bemannas med frivilliga. Dessa frivilliga har Försvarsmakten i dag svårt att rekrytera.
Detta är inte förvånande. Den gamla försvarsmakten, som hade till uppgift att i Sverige möta väpnat angrepp, hade (liksom Finlands försvarsmakt) ett folkligt stöd, starkare än något annat europeiskt land. Den nya, vassa försvarsmakten går under falsk varubeteckning och blir svårligen folkförankrad.
Regeringen och ÖB bör ta sitt ansvar och först och främst återupprätta grundlagens självständiga försvarsmakt.
Med denna försvarsmakt som grund torde det inte vara svårt att rekrytera frivilliga insatsstyrkor så som grundlagen föreskriver.
Det har vi gjort förr.