Av en god vän fick jag en dikt som handlar om att bli gammal. Tredje raden lyder ATT BLI GAMMAL ÄR RENT FÖRBANNAT. Det är så sant som det är sagt. Jag är inte rädd för att dö men jag är rädd för vägen dit.
I Piteå låste dom in dementa så Uppdrag granskning kom och gjorde reportage. I Luleå fick en man tafsa sexuellt på en dement kvinna. I Jokkmokk skulle en 100-åring inte få särskilt boende. Men det gick inte, kommunen blev tvungen ordna boende. I Arvidsjaur fick en 100-åring flytta till dottern i Tärnaby för att få ett boende hon kunde acceptera. Här i Älvsbyn fick en 93-åring ligga på golvet och skrika på hjälp sista natten hon levde. Grannarna hörde henne och tillkallade hemtjänsten. Larmet hjälper inte i livets alla skeden. I Boden flyttar dom ut boende från Bergbacka trots att kommunen har hyreskontrakt på fastigheterna 20 år till. Bergbacka är det finaste äldreboende jag har sett. Där finns små lägenheter, ett sovrum stort som en ordinarie sängkammare. Allrum med spis och frys. Så skulle jag vilja ha det när den dagen kommer. Vad skall Bodens kommun göra av detta fantastiska boende. Ska det bli asyl- eller flyktingboende?
Personligen vill jag inte bo hemma med hemtjänst fem gånger per dag och få maten i plastaskar. Tänk att aldrig få en nystekt kotlett, nystekta köttbullar eller en laxlåda direkt ur ugnen. Aldrig på hösten få färskpotatis direkt från landet. Jag tycker systemet är vidrigt. Att alla gamla vill bo kvar hemma när vårdbehovet är så stort att dom måste ha hjälp fem till sex gånger per dag är en myt. Gamla människor säger att dom vill bo kvar hemma tror jag handlar om rädsla. Du har kanske haft ett hus eller lägenhet i åratal och så ställs du inför en sådan drastisk förändring så kommer rädslan och paniken. Hur ska det bli?
Jag har goda vänner som under förra året flyttat till äldreboenden. Jag har frågat vilket som är bättre att bo kvar hemma med hemtjänst eller bo i äldreboenden. Ingen ångrar flytten till äldreboendet bara. Känslan att få gå ut i en matsal och sitta med andra och äta är underbar. Hur många gamla finns i Sverige i dag som sitter ensamma och känner sig övergivna? Säkert tusen och åter tusental.
Hemtjänsten (HT) kommer på morgonen och hjälper till med morgonbestyren, kokar gröt eller annan frukost. Sedan går HT och kvar sitter VT=vårdtagaren och känner sig övergiven, tittar ut genom fönstret och så kommer tårarna och tuggorna växer i munnen och tårarna droppar i gröten. Det går inte, frukosten hamnar i komposten. Tankarna går. Hur skall VT få dagen att gå. Finns det något i dagstidningen att läsa, en gammal svensk film med Sickan Carlsson, Anna-Lisa Ericson, Nils Poppe eller något musikprogram med vackra folkvisor, psalmer tex. Tyvärr verkar tv inte ha mycket att erbjuda oss gamla.
Så kommer HT med kanske dagens viktigaste mål. Lunchen i en plastask. Har VT tur kanske HT har tid att duka och värma maten och kanske sitta med vid bordet. Men oftast är det kanske så att maten lämnas på köksbordet med orden "smaklig måltid". Kanske värmer VT aldrig maten utan den hamnar i kylskåpet eller så värmer VT maten och mönstret från frukosten upprepas. Tuggorna växer i munnen, tårarna kommer och maten hamnar i komposten. Kvällsmat bestående av soppa, kräm, gröt eller fil med smörgåsar. Då är VT så hungrig så då slinker nog det mesta av maten ner. Sedan kommer kvällen med nyheterna på tv, så cirka 20.00 kommer HT och hjälper till med nattning. Så går en dag från vår tid och kommer aldrig åter, skriver Nils Ferlin. Men för våra gamla som sitter hemma i sina lägenheter kommer tyvärr dagarna åter. Antingen det är frivilligt eller av tvång de sitter där för att det är brist på äldreboende och bättre lär det inte blir.
Det är som det står i dikten. Man kan inte säga annat än ATT BLI GAMMAL ÄR RENT FÖRBANNAT.