MED ÅREN har jag med stigande förvåning läser om protesterna mot nedskärningar av kirurgin på lasaretten i Piteå, Kalix och Kiruna. Detta var ju ett beslut som indirekt togs när länets socialdemokrater röstade igenom kompromissförslaget Sunderbyn.
Alla politiker som var med och röstade för ett byggande av Sunderby sjukhus måste har varit medvetna om det.
Sedan kan man ju fråga sig om alla dessa fem sjukhus har ett existensberättigande med ett vikande befolkningsunderlag.
Norrbotten är ett utpräglat manligt län som styrs av män som sitter på de verklig tunga befattningarna.
Under de snart 33 år som jag har bott här har man pratat, pratat och pratad om att vända trenden. När den sista manliga norrbottningen släcker ljuset kommer fortfarande detta prat att finnas kvar.
Kvinnorna, låg och högutbildade, lämnar länet. För dem finns ingen framtid här. Födelsetalen är låga - för det behövs fortfarande både man och kvinna för reproduktionen. Finns det för få kvinnor är utvecklingen given.
All utveckling, styrd av våra eminenta politiker och byråkrater kännetecknas av prat, prat och åter prat. Den enskilda människan är en osynlig bricka i detta spel. Att han eller hon är ett levande väsen med behov, om så bara att få leva lite tryggt, lite hyggligt, lite engagerat, räknas inte.
Gör Piteå, Kalix och Kirunas lasarett till lite bättre utrustade vårdcentraler, för vi är ju ändå i smyg på väg ditåt.
För den enskilda människan är demokrati och inflytande en chimär, byråkrater och politiker ändra aldrig sina beslut. Undrar ibland i mina mörka stunder om inte med andefattigdom är inbyggt i varje byråkrat och politiker.