LIVET kan vara hårt många gånger och inte minst för de som lider av något handikapp. Plötsligt får du en sjukdom eller så händer en olycka, med följd att du måste dras med smärta, byta bostad, sluta arbeta eller i vart fall byta jobb och få sämre inkomst. En del kommuner tycker inte att det räcker med dessa konsekvenser utan de vill också försvåra för dig att köra bil.
Det har på senare tid skrivits om olika exempel på värkbrutna personer som fått sina handikapptillstånd indragna. Andra har inte ens beviljats dem tillstånd från början trots att det är uppenbart att de har svårt att gå.
En del kommunala tjänstemän gör hårddragna tolkningar på hur långt man ska kunna gå för att få ett tillstånd, medan andra är mer ärliga i sina uttalanden och hänvisar sina avslag till att det är bättre för miljön om färre kör bil!
Den bilfientliga trenden är alltså så pass stark inom den kommunala byråkratin att den kan slå ut omtanken om medmänniskor som har det svårt.
För många som drabbats av handikapp är bilen väldigt viktig. Bilen behövs för att man ska kunna ta sig hemifrån och behålla kontakten med vänner och gamla kollegor. Den behövs för att man ska kunna göra så grundläggande ärenden som att handla mat.
Men detta är alltså inte värt något för de som bestämmer över olycksdrabbade människors möjligheter att kunna sköta sin vardag. Det är svårt att hitta ord som är starka nog för vad man tycker om detta.