FRAM TILL 1990-talet var försvarets uppgift att avskräcka och avvärja gräns- och kustinvasioner. Vi medborgarna fick då översiktligt veta hur sådana kunde se ut och hur försvaret i stort avsåg att möta sådana. Det och öppna uppgifter om försvarets storlek räckte för media och försvarsintresserade att själva kunna bedöma försvarets möjlighet att lösa sin huvuduppgift. Det går inte längre.
I 2009 års försvarsbeslut står att hela landet ska försvaras mot militära angrepp från annan stat var än de kommer från. Mer får vi inte veta om försvarets huvuduppgift i dag. Förhoppningsvis är den fortfarande att avskräcka och avvärja storskaliga militära angrepp mot oss. Nu inte bara vid kust och gräns utan över hela landet. Kommer vårt nya försvar - insatsförsvaret - att lyckas med den uppgiften? Troligen inte med de få stridande enheter som försvarsmakten planeras disponera 2014.
Säkrare bedömning kan göras först när medborgarna får veta vilka slag av militära angrepp insatsförsvaret dimensionerats för att kunna möta och det i stort hur. Tills dess är det möjligt för försvarspolitiker, däribland försvarsministern, att vilseleda om försvarets förmåga att försvara hela landet. Tills dess är det också möjligt för dessa att hindra en meningsfull försvarsdebatt i media. Om det görs eller inte kan inte bedömas av skäl som framkommer ovan. Men redan möjligheten att kunna göra det är starkt oroande.