INSÄNDARE: Fria ord: Bra film om läget i skolan

I dagarna har filmatiseringen av Christina Herrströms ungdomsbok Tusen gånger starkare haft premiär. Att se den borde vara obligatorisk för killar och tjejer i årskurs åtta och nio men även för pedagogerna i dessa klasser. Trots att boken var betydligt djupare och bättre så är filmen en mycket bra skildring av hur det kan vara och i många fall är på våra högstadieskolor. Lärare som vägrar att se och som väljer att låta elever ta ansvar för problem och sedan tar åt sig äran om det går bra, "för vi lyssnade ju på eleverna". Vad gör pedagogen om det inte blir det resultat som var tänkt? Ja, inte tar de åt sig riset, nej då, det var ju eleverna som förstått uppgiften fel. Är det någon film jag rekommenderar i höst så är det Tusen gånger starkare, berättelsen om Signe som ser men inte vågar säga något och om Saga som ser och vågar ifrågasätta orättvisor som blivit legio efter år av slentrian. Saga är den som gör alla tjejer starkare men upplevs sedan som ett hot då den så kallade "balansen" i klassen rubbas till fördel för tjejerna. Jag blev förbannad när jag läste boken. Jag blev glad när jag läste boken, Jag blev ledsen när jag läste boken. Jag blev frustrerad och jag kände mig maktlös. Är det i denna skola jag vill att mina barn ska vara sju timmar per dag? Nä, nu är det bara att ta på sig genusglasögonen och hälsa på i samhället och ge röst åt dem som inte vågar, killar som tjejer.

Insändare: Fria ord: Bra film om läget i skolan