Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
DEN senaste tiden har det varit mycket i TV, radio och tidningar om hur det är i Afghanistan. Våra soldater har ofta beskrivits som hjältar. Vi i fredsrörelsen vill ha hem de svenska soldaterna innan fler dödsfall inträffar. Vi tror inte på vapenmakt och helst inte när trupperna ingår i Nato, världens största krigsmakt där kärnvapen ingår. I Sverige använder vi 40 miljarder kronor till vårt försvar. När ska vi börja diskutera vad vi får ut av det? En del soldater kommer hem i kistor men hur är det med de andra som återvänder? Hur mår de psykiskt? Hur är det egentligen med biståndspengarna som avsätts för Afghanistan? Är det någon som verkligen har koll på var pengarna hamnar? Det börjar bli hög tid att börja tänka på fred innan terrorismen även drabbar Sverige. Vi måste tro på en dialog mellan människorna. Lägg ned vapnen och ta fram hammaren i Afghanistan i stället och sedan kan vi börja tala om fred.
