FÖR FYRA år sedan sprang jag min första halvmara här i Luleå. Den låg i perfekt anslutning till Stockholm Marathon, det vill säga två veckor innan, och jag och en vän tog därför bilen upp från Uppsala för att springa loppet.
Sedan dess har det inte blivit någon fler halvmara i Luleå, eftersom arrangörerna heller lägger loppet senare och för nära inpå Stockholm Marathon.
Just nu befinner vi oss i en riktig löparboom, precis som när jag föddes i slutet av 70-talet. Allt fler är intresserade av att springa och hitta lopp som delmål längs vägen.
Men detta intresse verkar inte riktigt klubbarna här uppe vilja ta tillvara på. 2013 kommer Stadsmaran att gå en vecka innan Stockholm Marathon. Därmed tappar loppet säkert 30-talet löpare, bara från Lulekamraterna och LLDK. Runtom i länet finns det säkert hundratals löpare som går miste om en ypperlig chans att mäta formen inför Stockholm Marathon.
I juni månad återuppstod ett Marathon som går mellan Luleå och Boden, där du också kunde springa 10 km. Distansen 21 km ströks för att det var för få anmälda.
Jag hade hemskt gärna sponsrat loppet och bidragit till dess fortlevnad. Men jag var redan anmäld till Blodomloppet. Ett lopp som låg tre dagar efter i kalendern.
Då undrar man ju verkligen hur klubbarna tänker. Blodomloppet får ju sina deltagare ändå, det är ju Bodens SK som blev lidande i det här fallet.
Dessa tre lopp ligger inom ungefär två veckors tid. Tre lopp som var och en skulle kunna vara riktiga löparfester!
Sprid ut loppen! Ta tillvara på det stora intresset för långlöpning!
För en motionär spelar en vecka ingen roll för förberedelserna. Men för en Marathonlöpare är en vecka för nära inpå ett Marathon ett hinder för deltagande.