Stackars den unga mannen - tuff i grupp - som inte fått lära sig att inte spotta framför sig rakt mot en äldre kvinna med rullator.
Stackars den yngre medelålders mannen - med en liten flicka i många fina flätor som tyst står bredvid den stackars mannen - som inte förstått att i Sverige ofredar man inte denna äldre kvinna med rullator genom att kräva pengar av henne - inte slantar utan pappers-sedlar!!!
Stackars den unga flickan som får stå där - tyst och orörlig - utmed den yngre medelålders mannan som håller en liten skriven lapp framför den äldre kvinnan med rullator, hon ser ut att inte ha något val. Vad lär sig den unga flickan av det?
Stackars den äldre kvinnan med rullator eller... är det inte synd om de utsatta... är det bara synd om förövarna idag? Stackars den äldre kvinnan med rullator som inte vågade säga att hon inte hade några pengar utan var tvungen att börja rota i sin väska. Det fanns inga människor i övrigt runt omkring förutom... och jag var en stackare som inte vågade gå fram och försvara den äldre kvinnan - min dotter var med mig och jag ville inte utsätta henne för eventuella kontroverser.
Jag vill här belysa detta nya fenomen, att allt fler beter sig illa bland människor, spottar hej vilt utan hänsyn, släntrar högljudda i stora grupper, tar all plats samtidigt som de äger all luft, tiggeri specifikt mot de människor som är äldre eller ser allmänt snälla eller svaga ut, rosor som påtvingas mot en slant annars få rosorna slagna i ansiktet, nedskräpning av gemensamma trivselytor där andra får städa efteråt... vad mer... det kan jag inte skriva om, det är alltför sorgligt och mycket olustigt, där finns så mycket risk idag att bli kallad för något oförtjänt - som exempelvis hora eller andra pådyvlade nya ord här i Sverige - just för att jag uttalar mig kritiskt, vilket alltid annars varit en demokratisk självklarhet för att gemensamt hålla Sverige trivsamt, tryggt och en säker plats för alla och en var. Men idag får jag inte säga något kritiskt med risk för att bli kraftigt och tydligt ifrågasatt samtidigt som jag känner och många med mig, att min och allas tidigare självklara rättighet att äga yttrandefrihet är rejält beskuren. Säg ingenting så blir du inte utsatt för stämpling och repressalier! Varför? Vem kan svara på detta? Politikerna? Media? Utövarna? Att jag inte får ifrågasätta!
Mentaliteten "förlåta utövarna" har fått det allra största utrymmet i dagens Sverige medan offren får stå för allt, traumat, skadorna, ekonomin, osäkerheten... offren får betala medan utövarna förlåts! Varför? Vilka kan svara på detta? Politikerna? Media? Terapeuterna?Ingen vinner! Alla blir förlorare! Obehagligt!!! Odemokratiskt! Ologiskt!
Demokrati innebär ju bland annat rätt till yttrandefrihet och möjlighet, att så få påverka att öka möjligheten för alla att få leva i ett trivsamt och säkert samhälle där gemensam demokrati råder framför allt! Alla äger rättigheter att uttrycka sig men även skyldigheter vad gäller uppförande och respekt gentemot människor i ett demokratiskt land! Dock inte att hota, inte våldföra sig, inte kränka eller på annat sätt åsamka skada!
Vi har yttrandefrihet i Sverige och ska så fortsätta ha med respekt för vår egen värdighet och väl inarbetade humanistiska och demokratiska tro!
Vem äger rätten att tysta oss? Varför?
Håller den "självklara" sociala tryggheten på att utarmas, försvinna, utrotas? Till förmån för vad? Vem äger skyldigheten att svara? De som är utövare?/BW, Luleå