MED anledning av en eventuell gruvbrytning i Jokkmokk måste man ställa sig en hel del frågor.
Hur kan det komma sig att en halv promille till statskassan från gruvans vinst kan kallas för riksintresse.
Ytterligare en hälerihistoria är på gång. Förr var det finnar och svenskar som fick marken mot skatt efter 15 till 20 år. Nu är det 0,5 promille till statskassan på vinsten från gruvan och stöldgodset som utländska ägare får bearbeta efter statliga prospekteringar.
Det ska förstås vara så att rennäringen och eventuellt kommunen får denna del av vinsten. Övrig vinst försvinner utomlands. Förlorarna är kommunmedborgarna. Nya bostäder måste kanske byggas, har kommunen råd? Knappast! De nuvarande ägarna till hyreshus har inget intresse för att bygga.
Sedan måste man fråga sig varför inte de nya exploatörerna erbjuder sig att bygga bostäder. Så gjorde de statliga exploatörerna vad gällde vattenkraft och gruvbrytning. LKAB ska visst bygga nya bostäder i Kiruna, och om LKAB måste man säga att de är ett riksintresse oavsett att de arbetar på konfiskerad mark.
Men i dag behövs inga baracker eller hyreshus. De arbetare som i dag eventuellt kommer hit arbetar på en ny flexibel marknad. De bor i en kommun, jobbar i sju dagar och är hemma i sju dagar. Troligen har också deras äkta hälft arbete på hemorten. Flyttar de då hit till ovisshetens Mecka?
Men SSU i Jokkmokk kanske kan ordna fortlöpande introduktionskurser som de kan gå.
Sedan blir man också påmind om den enorma okunskap som finns hos det styrande gardet och dess påhejare. Det gamla slagordet som de stora" hövdingarna " i Norrbotten har haft "att lapp skall vara lapp" är genomlysande.
Man kan undra vem som har bidragit mest till denna kommun - de som har mist sina land eller de som sitter på det stulna godset. Skatt betalar vi alla efter förmåga i kommunen, hoppas jag. Många är det säkert som kan skatteplanera och andra inte. Samerna fick betala skatt i tre länder under en period.