FÖR ETT år sedan besökte jag ryska Karelen och skildrade för SVT:s Uppdrag Granskning hur Ikeas dotterbolag Swedwood kalhugger gammelskogar där. Jag har nyligen kommit tillbaka från ännu en resa till Karelen där jag har fortsatt att filma skogarna och livet i byarna.
När jag kom hem läste jag en debattartikel av den före detta skogsdirektören Thomas Bergsten. I sin artikel angriper han journalister och media för att okritiskt gå i miljörörelsens ledband.
Han skriver: "Massmedias positiva hantering av miljöfrågor, vilka konsekvenser kan den ha på samhället? (...) I Jokkmokks kommun är cirka 70 procent av skogsmarken skyddad genom olika typer av reservat. Trots detta driver länsstyrelsen ytterligare reservatskrav inom kommunen och olika miljögrupper försöker hitta områden som kan stoppas från avverkningar".
Jag kontrollerade uppgifterna. Det stämmer inte. Sanningen är att den skyddade delen av den produktiva skogsmarken nedanför fjällskogsgränsen i Jokkmokks kommun inte är 70 - utan 3,8 procent! Om man räknar in den fjällnära skogen kommer man upp i cirka 15 procent skyddad skog i Jokkmokk. Uppgifterna är från 2012 och är offentlig statistik från Skogsstyrelsen och Länsstyrelsen i Norrbotten.
Thomas Bergsten fortsätter: "Ett resultat av agerandet är att både sågverk och spånskivefabrik nu är nedlagda i kommunen."
Inte heller detta stämmer! Förre näringslivschefen i Jokkmokks kommun och Henry Hedman som var delägare vid sågen berättar båda att Bergstens påståenden är felaktiga. Orsaken till nedläggningarna var att stora sågverk och massafabriker byggdes nere vid kusten och de små inlandssågarna kunde inte konkurrera om virket. Henry Hedman: "Att vi tvingades sluta hade inte ett dugg med nationalparkerna eller naturvården att göra."
Så angriper Thomas Bergsten mig: "Vid SVT:s granskning av Ikeas verksamhet i Ryssland följde man slaviskt miljögruppernas kritik av avverkning av gamla träd. Ikeas skogsbruk bedrivs i enlighet med FSC:s normer."
I motsats till Bergsten har jag varit där två gånger. Jag har med egna ögon sett vad Ikeas dotterbolag Swedwood gör mot naturen i ryska Karelen: Stora kalhyggen i intakta gammelskogar och urskogar. Stubbar av avverkade tallar som var 300-600 år gamla. Sönderkörda marker med djupa traktorspår. Rena skövlingen. Och detta med stöd av FSC:s miljöstämpel!
FSC är ett internationellt organ som mot avgift från industrin delar ut miljöcertifikat. FSC överlåter till konsulter att kontrollera att skogsbolagen sköter sig. Dessa konsulter väljs och betalas av skogsbolagen. Trots dokumenterade upprepade grova brott mot FSC:s regler får skogsbolagen i de flesta fall ändå fortsätta använda FSC:s miljöstämpel. Naturskyddsföreningen, Jordens vänner och Fältbiologerna försökte i flera år påverka FSC inifrån. Men till slut fick de nog och lämnade FSC.
Thomas Bergsten skriver: "Naturvårdsorganisationerna har hoppat av sin egen organisation FSC. Eftersom media inte på ett adekvat sätt granskar miljöorganisationer får vi inte veta varför man hoppar av."
Fel igen! Debatten om FSC-certifieringen har varit hård och har pågått i flera år i olika medier, både i Sverige och utomlands.
Den ideella naturvården ska förstås granskas. Jag har själv gjort kritiska radio- och TV-program om Naturskyddsföreningen och Världsnaturfonden. Men faktum är att bakom nästan varje nytt skyddat område natur finns ofta människor som har arbetat ideellt.
I Jokkmokk har läraren och biologen Mats Karström, apotekaren Sonja Kuoljok och medlemmarna i skogsgruppen Steget Före under mer än 25 år inventerat närmare 500 skogar. Genom tusentals timmar av oavlönat arbete har de hittat så stora naturvärden att mer än 100 av de finaste bestånden av gammelskog i Jokkmokks kommun har kunnat räddas.
Andra som bör hedras är Hans Andersson som ägnade en stor del av sitt liv åt att i böcker och konst skildra taigans skogar i Norrbotten och Ryssland med Jokkmokk som utgångspunkt. Edvin Nilsson gjorde nationalparkerna Sarek, Padjelanta och Muddus berömda genom sina fotografier och böcker.
Domänverkets jägmästare i Jokkmokk Bengt Edholm försökte rädda de finaste gammelskogarna och mildra effekterna av det storskaliga skogsbruket. Han fick betala ett högt pris eftersom han blev mobbad av Domänverkets ledning för detta. På senare år har Daniel Rutschman från Jokkmokk och medlemmarna i föreningen Skydda Skogen gjort stora insatser för att rädda gammelskogarna.
Dessa människor har räddat en rad av Sveriges finaste skogar till eftervärlden. De bör hedras, inte förtalas.
Till sist: En av mina vänner är skogsägare i en by i Norrbotten. På hans marker finns ett fint bestånd av den sällsynta orkidén norna vid en bäck i skogen. En gång tog han mig dit och visade stolt "sin egen nationalpark" som han kallade platsen. "Här kommer jag aldrig att avverka skogen. Nornan kan känna sig trygg. Allt kan ju inte värderas i pengar. Det gäller ju livet", sade han.