DET BÖRJADE med en dröm om gamla vackra posthuset. En dröm där grönsaksodlare, fiskare, bagare, mejerister, djuruppfödare, charkuterister och andra små och medelstora mathantverkare slöt sig samman i en paraplyorganisation för att få råd med hyran.
Det var en dröm om att över 100 lokala producenter, som med sina produkter sprungna ur råvaror från det exklusiva norrbottniska skafferiet, skulle få en marknad där restaurangägare handlade närproducerade råvaror, en handelsplats där kunder från när och fjärran hittade prima vardagsmat och unika smakfulla presenter.
Där skulle finnas en lunchrestaurang, dagens ekologiska soppa, surdegsbröd och lokalproducerade varor. Även ett café med lunchföreläsningar, viskvällar och starka ingefärspepparkakor doppade i ekologiskt rättvisemärkt kaffe.
Vi drömde om en saluhall på Storgatan i Luleä - där "mitt i smeten" - men hamnade i snålblåsten runt julgranen på Nytorget, med snö som yr runt de tillfälligt uppfällda torgborden. Ett hopplöst provisorium som av många förbipasserande ses som en stor seger över oförstående kommunpolitiker och kommunala tjänstemän.
Men det är ingen seger när det stora flertalet jagar röda lappar och prisnedsatta korta datum. När alltför många tillbringar sin fritid i en bilkö på väg ut mot Storheden. När man som sitt stora helgnöje jagar åksjuk billig mat från jordens alla hörn.
Det är ingen seger när Coop och Ica säljer egen mjölk och eget kött framför lokalproduerade produkter och när de lokala producenterna går på knäna och varslar anställda och när årets morötter är slut redan i september.
Det är ingen seger när inte tillräckligt många förstår att lokal mat kostar mer, när man bara kan grilla färdigmarinerat och inte längre vet hur man kokar en mustig soppa på halskött eller frilägger en bogstek. Det är ingen seger när många hellre tankar skotern för tusentals kronor än handlar bra och närproducerade livsmedel.
Nu när gamla posten ska bli ett Vetenskapens hus och tillståndet att sälja på Nytorget gick ut vid årsskiftet finns två alternativ. Vi kan å ena sidan ge upp, låsa dörren till det norrbottniska skafferiet och kasta bort nyckeln. Men vi kan också välja att gå ihop och ta upp kampen mot det multinationella, mot bilberoende stormarknader, mot okunskapen, mot de röda lapparna och lågprishysterin.
Vi kan formulera en strategi för det närproducerade, för det ekologiska och rättvisemärkta, för den lokala näringslivsutvecklingen, för mathantverket, för ökad självförsörjningsgrad, för ökad kunskap, för miljön, för klimatet, för mat som tillåts att kosta så att hela kedjan av leverantörer och producenter kan överleva och utvecklas.
Vi kan arbeta för att förverkliga drömmen om över 100 lokala producenter, om klimatsmart logistik, om egna försäljningsställen i tätort och obygd, om samarbete med kommunernas utvecklingskontor och lokala entreprenörer, om utbildningssatsningar för långtidsarbetslösa, om hjälp att starta eget för intresserade vänner som flyttat in till Norrbotten från oroshärdar runt hela vår jord.
Det kan bli hur bra som helst. Om vi vill.
Vill kommunernas politiker och utvecklingskontor? Vill LRF samarbeta under ett gemensamt paraply? Vill Hushållningssällskapet? Vill Matproducenter i Norr? Vill kommunernas invandrarservice? Vill Arbetsförmedlingen? Vill Almi och Entreprenörcentrum? Vill universitetet? Vill norrbottningen? Vill du?
Nästa sommar flyttar Åhlens till kvarteret Hunden vägg i vägg med Ebeneser. "Mitt i smeten" i Luleå Centrum, är snart reducerat till ett område inom tio meters radie runt schackspelet på Storgatan. Ska det vara så?