OLYCKSPLATSEN som visats i media beskriver kristallklart att det är en mycket farlig arbetsplats med en invallning som skulle ta emot het stenkolstjära.
Undertecknad har under många år tjänstgjort som maskinkonstruktör vid flera svenska industrier. Det förvånar mig att anordningar för fjärrstyrning av den stora luckan saknades. Det luktar 1800-tal om den bristfälliga luckan!
Det viktigaste nu är att alla liknande arbetsplatser inom EU och i hela världen ses över och görs säkra.
Är inte högsta chef vid SSAB ansvarig?
Jag vet att ingenjörer vid planering för stålverk 80 var på studieresa i Sovjetunionen för att bland annat titta på koksverk för stålindustrin. Redan på på 1970-talet fanns flera anläggningar för torrsläckning av stenkol där. Systemet innebär att processen är sluten, minimalt utsläpp till luften, gas och vattenånga drev turbin och stora mängder elektrisk energi utvanns av en generator som drevs av turbinen.
Alltså två fördelar, ren yttre miljö och extra energi skapades.
SSAB ansåg då att metoden var för dyr och man fortsatte med det gamla sättet.
Hur ser det ut i dag vid SSAB? Sker fortfarande utsläpp av giftiga gaser i luften? Används fortfarande våtsläckning?
Nu har den andra dödsolyckan på kort tid inträffat vid stålverket i Luleå. Ingenjörer och skyddsombud måste se över bristfälligheter överallt vid SSAB i Luleå och vidta snabba förbättringar av arbetarskyddet.