Fria ord: Egen bostad, en rättighet

Norrbottens län2011-05-17 06:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

JAG BOR i en av Lulebos hyresrätter på Hertsön och känner mig lyckligt lottad, speciellt eftersom jag bor i en etta, något som nästan är praktiskt taget omöjligt att få tag på i dag och dessutom i ett bra område.

Lulebo är en väldigt bra hyresvärd och företaget har en fantastisk service. Tanken på att jag bor i något som alla Luleåbor tillsammans äger, gör mig alldeles varm inombords. Med det inte sagt att det inte finns problem med bostadspolitiken i Luleå.

Det är mycket bra att det byggs nya bostäder i Luleå, men vem är det som bygger och för vem byggs det? Man blir bestört, när man hör att kommunledningen med Karl Petersen (S) i spetsen vill sänka Lulebos andel av ägandet i lägenheter i kommunen till mellan 50 och 72 procent. Vår gemensamma egendom säljs alltså ut. Att detta sedan framställs som någonting bra, förbryllar mig.

Hyressättningen av de gemensamt ägda lägenheterna bestäms i avtal mellan Lulebo och Hyresgästföreningen. Låga hyror i detta avtal i kombination med ett högt antal gemensamt ägda lägenheter, sätter ett tak för vad privata hyresvärdar kan ta ut i hyra av sina hyresgäster. Alla vinner på låga hyror och gemensamt ägande, alla förutom de som försöker göra profit av vårt behov av bostäder.

En bra bostadspolitik baseras på att alla ska få välja var de vill bo och vilken typ av bostad de vill ha, oavsett tjocklek på plånboken.

När jag tittar upp mot Lulsundsberget, så vet jag att hyrorna där kommer att ligga på 10.000 kronor och mer, vilket är en orimlig hyra för en student, verkstadsarbetare, butiksbiträde, vårdare, sjuksyrra, personlig assistent, utförsäkrade, handikappade med flera. Stora grupper av människor utesluts från att bo där bara genom storleken på hyran.

Jag har förståelse för att kostnaden för att bygga är hög, men det finns andra sätt att finansiera byggandet än att ta ut det på hyran, man kan som exempel ta ut det på skatten.

Inför terminsstarten i höstas så hörde man talas om studenter som fick bo på vandrarhem här i stan för att det inte finns tillräckligt med lägenheter.

Treorna och fyrorna tog också slut då studenterna bosatte sig i kollektiv. Är detta ett värdigt sätt att behandla ungdomar?

Bostadsbyggandet måste ta fart och då hjälper det inte att Petersen och kompani smiter undan ansvar.