UNDER 1900- och 2000- talet har den urbana tillväxten gynnat storstäder. I många och även i stora landsdelar minskar folkmängden därför. Under hela den perioden har Sverige präglats av en och samma politiska ansvarstruktur. Jag menar att den är i grunden en av orsakerna till den rådande utvecklingen.
En helt avgörande fråga för framtida utveckling av Sverige, är hur den politiska ansvarsfördelningen mellan stat (regering/riksdag) region och primär/lokal kommun ser ut. Det är få om än någon debattör, politiker etcetera som berör eller vill beröra den frågan. Jag menar att Sverige skulle se annorlunda ut med ett mer decentraliserat politisk ansvar.
Storstäder som Stockholm är viktiga, men att den blir avgörande för Sveriges framtida utveckling och välgång är däremot överdriven. Faktum är att det finns mycket utvecklingspotential utanför storstäder som Stockholm.
Uppfattningen om behovet av en politik för hela landet delar jag, men då måste enligt mig en ny modell utvecklas som ger alla delar en rättvis och likvärdig utvecklingsmöjlighet.
I stora delar av landet (till exempel Norrland) minskar folkmängden i 70-80 procent av kommunerna. I industriellt framgångsrika områden i norra Sverige med basnäringar som gruvnäring har befolkningen minskat med nära 30 procent de senastte 35 åren.
Detta har skett trots en god avkastning från en ökad mineralproduktion och långt utvecklad produktivitet. Människor, ofta unga i bästa produktiva ålder lämnar dessa områden och flyttar till storstäder som på grund av den urbana tillväxten erbjuder bättre möjligheter.
Konsekvenserna för de negativt drabbade landsdelarna blir minskad nativitetsutvecklingen, minskande årlig kommunalskatt med hundratals miljoner per kommun, negativ befolkningsutveckling, det vill säga befolkningsavveckling.
För att möjliggöra och ge dessa framtida regioner sådana befogenheter bör de bli så stora och starka att de i princip blir självstyrande.